... är för fet för att nå fram till tangenterna. Denna helg har inneburit så mycket gott att det måste vara rekord.
Fredag kväll var det fest med makens jobb. Älska julfest utan julmat! Älska god vällagad mat i trevligt sällskap. Och dryck... Någon fick hicka och blev glad i hattihattihatten. Rackarns rolig afton!
Lördag kväll blev jag och fyrtioårig make bjudna på satans vällagad mat igen. Här. Av hans två äldsta vänner som inte kunde närvara vid firandet i somras. De är förlåtna kan jag lova. Det var en kulinarisk höjdpunkt återigen. Vilka vänner! (Och fatta att jag ska dit snart igen eftersom nya jobbet också fattat vitsen med julfirande utan julmat. TJOHOOO!)
Idag har jag varit hemma hos bästa fina I. Vi har jobbat röven av oss med PM vi trodde var fine för en vecka sedan. Och vad fick jag väl där om inte överblivna läckerheter från lördagkvällens festligheter hos henne. Jiiiises. Smack smack smack. Gourmetlunch och en tårta from heaven sent till kaffet. Det finns rester OCH det finns rester...
Nu bör tanten sova. Jag har förutom svullandet cyklat med mina nya dubbdäck på nyrenoverad hoj. Satan i gatan vad det gick! Bara att trampa. Inget slirande. Rekommenderar alla som vintercyklar. Frågan är dock om cykelbanorna kommer vara såpass att jag kan dra cykelkärra till Mellringe i morgon bitti, eller om jag måste ta bussen. I såfall blir det tiiidig morgon.
Natti.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar