03

Mina föräldrar...

Är separerade, snälla, mänskliga, temperamentsfulla och har varsitt stort hjärta som slår extra för de i samhället som har det sämst. Och för barnbarnen såklart. De har aldrig behandlat mig som mindre vetande. Jag har alltid varit välkommen att delta i diskussioner (fast jag var ett barn och av flickkön till och med. Det ni grabbs!).

Pappa är urvärmlänning men bor längre västerut numera. Självklart hejar han på Färjestad. Han har väl koll! Mamma är dalkulla som bor i Närke och hejar på Linköping. Hon tror hon har koll... Båda har alltid uppskattat tv-sport. Mamma var dock minst sagt förbittrad när svenskarnas storhetstid i tennis gjorde att helgmiddagarna förstördes av pappas intresse. Han gjorde det mest förbjudna - baxade fram tv'n så han såg den från köksbordet! Att ta med tallriken in i vardagsrummet var det inte tal om. Jag är nog mycket mammas flicka när jag ryser av obehag vid tanken på tv i köket. Aldrig! Numera ser dock mamma mer på tv än vad jag gör. Men så är det ju också jag som är småbarnsmamman idag.

Vann jag mycket pengar vore en av mina första prioriteringar att göra saker som gjorde vardagen mer bekväm för de där två. De har aldrig haft mycket, men det de haft har de alltid delat med sig av.

Mer än så blir det inte. Vill de att ni ska veta mer får de starta varsin egen blogg.