finns inte ord

Fredag morgon. Grinigt. Tidigt. Mörkt. Kallt. Trött familj. Tjat. Bök. Bara borsta mina tänder innan alla ska kläs inför avfärd. Overallerna. Kängorna. Vantar. Mössor. Extrakläder. Ryggsäckar. Lapp med jultider till fröken. Passerar Elsa och vet innan jag känner lukten. Hon smyger nära luftvärmepumpen. Värmer sig och bajsar. Bara att gilla läget. Lyfter med henne upp till badrummet. Vi fnissar och busar när jag tvättar henne. Medan jag tvättar händerna och borstar mina tänder strosar hon omkring i badrummet. Plötsligt får jag se henne i spegeln. Hon står bredvid mig, tittar på mig, ser inte att jag ser henne i spegeln. Hon tittar på mig som ett liten barn tittar på sin mamma. Med så mycket kärlek. Med beundran. Med lugn. Med trygghet. Jag bara ser på henne och njuter. Tar in. Att vara så betydelsefull för någon. För tre människor. Att få vara deras mamma. Få ge dem världen.

Snart ser hon mig i spegeln. Förtrollningen bryts. Jag sätter mig på huk och slår armarna om henne. Utan ett ord kramas vi.

Och så åker vi till dagis.