en uttrycksfanatikers rike

farväl, farväl förtjusande mö...

2010-12-14T11:08:00.001+01:00

Ok. Nu sker det. Den nya bloggen är allt annat än klar. Men jag har bestämt mig, och som vanligt blir det lite snabbt och ogenomtänkt.

Anledning? I min nya roll har jag en skylt utanför dörren med för- och efternamn. Och så presenteras jag i alla jobbsammanhang numera. Det gör att förutsättningarna ändras. Att jag inte längre vill länka till en i och för sig rätt så anonym blogg från min fejjansida (med högsta sekretess) till exempel.

Bloggen har aldrig, och kommer aldrig, att handla om mitt jobb. Lika med statusuppdateringar på fejjan. Det är inte den typen av jobb jag har. Där är gränsen benhård. Små triviala detaljer som inte berör patientarbetet - ok. Men i min bransch är det a och o att hålla jobbet på jobbet.

Vill ni hänga med? Maila mig på vanliga mailen, fejjan eller här: laisasblogg@hotmail.se
VÄLKOMMEN!

See ya.

skärpning klantskallar!

2010-12-13T14:30:00.000+01:00

Hur många klantskallar finns det egentligen? Tycker de senaste veckorna varit en kavalkad i hur andra satt käppar i hjulet för mig med sitt bristande omdöme. Om och om igen har jag muttrat och tänkt att jag minsann kunnat sköta det de är ålagda att sköta på ett mycket bättre sätt. Vore intressant att se hur dyngbra jag vore egentligen. Men - önska er lite sunt förnuft i julklapp snälla klantskallar där ute. Mitt tålamod är snart slut, och jag är så sjukt trist att umgås med när den gränsen är nådd.

04

2010-12-12T14:15:00.000+01:00

Det jag åt idag får blir det jag åt idag. Bara att fejsa att det aldrig blir en bra dag att blogga om sina fantastiska matvanor.

Frukost. "Som vanligt" en tallrik naturell a-fil med skivad banan, två vasa sport+ (grovt knäckebröd) och en kopp kaffe med mjölk.

Kan ha slunkit ner någon frukt innan lunch. Brukar bli så när barnen är hemma. Sätter en tia på clementin.

Till lunch blev det restrace från senare delen av veckan. För mig innebar det hemmagjord hamburgare med stark senap och lite pasta. Sallad of course. Aldrig en måltid utan sallad.

Efter lunch kom grannfru med tre knotts. Vi fikade. Minns ärligt talat inte hur det gick med mitt intag. Vet att jag åt upp en halväten lussebulle någon av döttrarna tröttnat på. Åt tyvärr inte någon av de fantastiskt fina pepparkakorna grannbarnen skapat. Självklart drack jag kaffe. Två stora koppar.

Till kvällsmat blev det kycklinggryta. Med kalamataoliver, vitlök, citron, rosmarin, timjan, lagerblad, soja och grädde. Pasta och sallad. Yum.

När barnen sov (vilket blev ganska sent då Gustav och hans övernattande kompis hade busbusbuskväll till rätt sent) smugglade jag och maken upp lördagsgodisresterna och såg en fransk thriller. Den var sannerligen inte representativ för fransk filmkonst.

Nu är det dags att planera veckans mat IGEN. Bah.

det var ju så det INTE skulle bli...

2010-12-10T15:44:00.000+01:00

Och vad i hela friden gör familjens son då? Framtidens kvinnor leker matlagning - vad gör framtidens man?

Ritar krig...

småfolket regerar

2010-12-10T11:03:00.002+01:00

Jag är så fascinerad. Mina döttrars utveckling är explosionsartad. Det är så kul att lyssna på dem när de leker. De diskuterar och resonerar. De återkopplar till saker de varit med om, oftast med kommentaren att det varit "lolit". Det var lolit hos faster Eva, det var lolit hemma hos Hedda, det är lolit att sjunga. Och det är LOLIT på dagis. Lika sin mor som barn älskar våra barn dagis. Underbart! Ni får säga vad ni vill, men bättre ställe att lära sig sociala färdigheter, att fungera i grupp, finns inte. Och så har de fantastisk kompetent personal som har oändliga mängder idéer fulla av pedagogik på ett lolit sätt. Jag avundas dem.

Här hemma är alla lekar som innebär att härma vuxna heta just nu. Vansinnigt gulligt.

Det är bra med en tvillingsyster när det är roddigt i köket...

Och så kan man sitta och laga mat en stund när man blir trött i benen.

Inget står någonsin för högt upp för Elsa.

03

2010-12-08T08:43:00.000+01:00

Mina föräldrar...

Är separerade, snälla, mänskliga, temperamentsfulla och har varsitt stort hjärta som slår extra för de i samhället som har det sämst. Och för barnbarnen såklart. De har aldrig behandlat mig som mindre vetande. Jag har alltid varit välkommen att delta i diskussioner (fast jag var ett barn och av flickkön till och med. Det ni grabbs!).

Pappa är urvärmlänning men bor längre västerut numera. Självklart hejar han på Färjestad. Han har väl koll! Mamma är dalkulla som bor i Närke och hejar på Linköping. Hon tror hon har koll... Båda har alltid uppskattat tv-sport. Mamma var dock minst sagt förbittrad när svenskarnas storhetstid i tennis gjorde att helgmiddagarna förstördes av pappas intresse. Han gjorde det mest förbjudna - baxade fram tv'n så han såg den från köksbordet! Att ta med tallriken in i vardagsrummet var det inte tal om. Jag är nog mycket mammas flicka när jag ryser av obehag vid tanken på tv i köket. Aldrig! Numera ser dock mamma mer på tv än vad jag gör. Men så är det ju också jag som är småbarnsmamman idag.

Vann jag mycket pengar vore en av mina första prioriteringar att göra saker som gjorde vardagen mer bekväm för de där två. De har aldrig haft mycket, men det de haft har de alltid delat med sig av.

Mer än så blir det inte. Vill de att ni ska veta mer får de starta varsin egen blogg.

02

2010-12-07T22:03:00.000+01:00

Min första kärlek...

Min mamma har faktiskt ett vykort kvar någonstans i gömmorna. Ett sådant där fint som ser ut som ett bokmärke med två änglar på. På baksidan kan man läsa "Vil du bli min festman" skrivet med snirkliga bokstäver. Jorå! Det var krut i tanten redan då. (Inte i mamma alltså, utan i mig...) Detta kort stoppades i brevlådan i dörren mittemot vår. På tredje våningen i hyreshuset jag bodde som barn. Den lycklige hette Micke och var något eller några år äldre. Våra föräldrar var kompisar, våra storasystrar bästisar. Och vi hängde ihop en del. Men inte när hans killkompisar ville leka. Då fick inte jag vara med. Då stod jag på vår balkong och glodde på dem där nere i lekparken. Micke och jag hade kikhosta samtidigt. Då satt vi i hans föräldrars säng och hostade så mycket vi orkade i varandras ansikten. Glatt utnyttjande det faktum att vi inte kunde smitta varandra.

Ett annat minne jag har var när hans mamma kom på oss med att pussas. HERREGUD vad jag blev generad. Det roliga var att vi hade bestämt att vi skulle pussas, men att vi bara skulle bygga klart en grej med legot först. Sedan kom den högtidliga stunden. Och då tittar kärringen in. Hujedamej.

illamående

2010-12-07T21:43:00.001+01:00

Att förlora ett barn. Att få föda det och se det växa. Att följa det genom dagis, se det börja skolan. Och så händer det. Att barnet dör. Jag orkar knappt känna. Inte tänka på hur det ska kännas. Fy fan. Det är inte rättvist!

01

2010-12-06T21:25:00.000+01:00

Vadå presentera mig själv?! Jag är ju så äckligt självutlämnande att det är osmakligt ändå. En "sån där" som bloggar och tror hon är något.

Ja. Jag tror jag är något. Fråga mig inte varför, men jag har alltid haft gott självförtroende. Och stark självkänsla. Och jag hugger rätt friskt om någon försöker få mig att tappa tron på mig själv. Har till exempel till min förvåning upptäckt att det finns jämnåriga män som på fullaste allvar inte tycker att kvinnor har samma berättigande att delta i diskussioner. Sådana karlar kan ju få sitta med sina grabbs och vältra sig i sin manlighet. Varför inte i tight linne och shades? (Sorry. Nu blev jag plump - det är också typiskt mig).

Det där självförtroendet kanske är en del av att jag aldrig varit särskilt nervöst lagd. Inför tentor till exempel. Nä. Vad är det värsta som kan hända? Omtenta? Men stackars liten då. Vad gör det om hundra år? Jag minns ett telefonsamtal med en vän hemma i Sverige när jag bodde i Paris. Det var dags för första terminens tentande. Alla var nervösa intill hysteri. Jag blev irriterad och beklagade mig. Där och då insåg jag att det var jag som var den "konstiga". Saker ordnar sig liksom. Jag orkar inte lägga energi på andras upptrisseri. Där har jag en stor brist i min medmänskliga förmåga. Där är jag en kall skata.

Jag har alltid brytt mig om de som har det svårt. Solidaritet. Det som aldrig kommer få mig att rösta blått. Kanske skulle det blå valet gynna min privatekonomi mer. Men nej tack. Jag hejar på de med vidare vyer än så. Och större hjärta.

Jag har alltid haft en morgontidning. Det är en viktig princip jag vuxit upp med. Ett hem utan papperstidning på morgonen är inte ett riktigt hem. Mina barn kommer aldrig sakna det. Kvällstidningar däremot. Det kommer inte över denna tröskel. Det får de slippa, mina barn. Det räcker med att de ser de gräsliga löpsedlarna i affären någon gång per halvår...

Jag har alltid varit en inkonsekvent jävel (trots ovanstående). Jag har inte ens en handstil. Jag har femton. Kolla bara på färgen på bloggen. Jag blir aldrig nöjd.

Jag har alltid varit säker på att jag passar bra för det jag jobbar med. Däremot är jag inte säker på att det kommer vara mitt livstidsuppdrag. Det är en snäv miljö, landstinget. Det finns ont om utrymme för oss som vill mycket och som inte vill gå med flocken och beta, utan har tankar om andra sätt att bli mätt. Hur det ska gå får tiden visa. Jag älskar psykiatrisk omvårdnad, det är säkert. Men det finns mycket annat att göra också. Jag kommer aldrig kompromissa med min hunger att utvecklas. Jag vill ha ett jobb där jag stämplar in för att varje dag göra skillnad för andra, inte för att det är ett krav för att få lön den tjugosjätte.

Jag har alltid älskat kalendrar.

Jag tycker illa om Jan Guillou men funderar på att läsa hans bok om sitt författarskap. Den är bara så satans tjock.

Jag tycker Millenniumtrilogin är spännande, men att det måste vara något av det mest överskattade någonsin, både litteratur- och filmmässigt. Men kom igen! Bara Da Vincikoden kommer i närheten av att vara lika överskattad för något som visserligen är väldigt spännande, men i övrigt bara "ok".

Jag blir provocerad av att svenskarna köper julklappar för i snitt sju tusen spänn per person. Kom inte och gnäll över höjd bensinskatt. Losers!

Jag har alltid varit dålig på att engagera mig i saker som inte engagerar mig. Den här frågan till exempel blev ju oproportionerligt jobbig. Jag visste inte alls vad jag skulle skriva. Nu har jag babblat bort hela grejen i något slags egofixerat yada yada. Och du din dumsnut har läst hela klabbet. Så nu känner du mig. Utan och innan.

Grattis!

finns inte ord

2010-12-05T11:04:00.000+01:00

Fredag morgon. Grinigt. Tidigt. Mörkt. Kallt. Trött familj. Tjat. Bök. Bara borsta mina tänder innan alla ska kläs inför avfärd. Overallerna. Kängorna. Vantar. Mössor. Extrakläder. Ryggsäckar. Lapp med jultider till fröken. Passerar Elsa och vet innan jag känner lukten. Hon smyger nära luftvärmepumpen. Värmer sig och bajsar. Bara att gilla läget. Lyfter med henne upp till badrummet. Vi fnissar och busar när jag tvättar henne. Medan jag tvättar händerna och borstar mina tänder strosar hon omkring i badrummet. Plötsligt får jag se henne i spegeln. Hon står bredvid mig, tittar på mig, ser inte att jag ser henne i spegeln. Hon tittar på mig som ett liten barn tittar på sin mamma. Med så mycket kärlek. Med beundran. Med lugn. Med trygghet. Jag bara ser på henne och njuter. Tar in. Att vara så betydelsefull för någon. För tre människor. Att få vara deras mamma. Få ge dem världen.

Snart ser hon mig i spegeln. Förtrollningen bryts. Jag sätter mig på huk och slår armarna om henne. Utan ett ord kramas vi.

Och så åker vi till dagis.

payback

2010-12-03T22:34:00.000+01:00

Får avvakta med listan. Soffbloggar. Bara måste få utlopp för lite... Vet knappt vad. Det har varit ganska motigt med min utbildning till och från denna höst. Ibland har jag haft lust att skita i hela rasket. Att det tar ruggigt mycket tid och energi blir svårt för småbarnsmamman att hantera när det inte går som jag vill med studierna.
Men psykiatrisjuksköterskan (ja ja - blivande då) har till och från haft en sjukt inspirerande resa. Mina praktikplatser har varit helt formidabla. (En av dem ledde ju till nytt jobb för tusan!) Vilka källor till inspiration! Så många bra diskussioner. Så mycket jag vuxit. Så rätt det är för mig.
Psykiatrisk omvårdnad är så coolt.
Psykiatrisjuksköterska is da shit.
Idag tog jag ännu ett sjumilakliv.
Jag är så glad att jag gör detta.

vem vet - kanske blir riktigt interesting?

2010-12-01T22:11:00.000+01:00

Ha ha. Nu ni jädringen. Nu har jag snott en grej av draken sörrni.

Kan inte lova att det blir varje dag. Det kan bli nån dag eller två mellan dag två och tre osv. Men det får man ta när man har med mig att göra. Jag gör nämligen lite som jag vill jag.

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

En annan grej - visst är det gött att få höra från oväntat håll att de står på ens sida, att de håller med en? Då har man ju liksom rätt... (Nu ska jag ge mig. Detta börjar flippa. Jag börjar förakta mig själv. Och. SÅ kan vi inte ha det.

svammel

2010-11-30T15:09:00.000+01:00

Dels är tiden knapp då det blev lite roddigt PMmässigt för oss och jag är heltid på praktik.

Dels är jag i tänkartagen kring om jag kanske måste börja blogga annorlunda. Eller ändra inställning till bloggeri. Saker har förändrats. (Man skulle kunna tro att du smittat mig, Daniel, men mina skäl är inte i samma liga som dina. Dessvärre.). Jag är inte längre så anonym i jobbet som tidigare. Blir annat läge i min bransch då kan man säga.

Nåväl. Vad jag pladdrar om är att jag är lite splittrad och därför bloggar sporadiskkt som attan. Värre än vanligt.

Praktiken är hur som helst en succé. Ledarskapskurs. Jag går heltid med en enhetschef. Kvinna och sjuksköterska. Cool. Kul.

Tackåbock. För nu.

skulle gärna blogga men...

2010-11-28T21:53:00.000+01:00

... är för fet för att nå fram till tangenterna. Denna helg har inneburit så mycket gott att det måste vara rekord.

Fredag kväll var det fest med makens jobb. Älska julfest utan julmat! Älska god vällagad mat i trevligt sällskap. Och dryck... Någon fick hicka och blev glad i hattihattihatten. Rackarns rolig afton!

Lördag kväll blev jag och fyrtioårig make bjudna på satans vällagad mat igen. Här. Av hans två äldsta vänner som inte kunde närvara vid firandet i somras. De är förlåtna kan jag lova. Det var en kulinarisk höjdpunkt återigen. Vilka vänner! (Och fatta att jag ska dit snart igen eftersom nya jobbet också fattat vitsen med julfirande utan julmat. TJOHOOO!)

Idag har jag varit hemma hos bästa fina I. Vi har jobbat röven av oss med PM vi trodde var fine för en vecka sedan. Och vad fick jag väl där om inte överblivna läckerheter från lördagkvällens festligheter hos henne. Jiiiises. Smack smack smack. Gourmetlunch och en tårta from heaven sent till kaffet. Det finns rester OCH det finns rester...

Nu bör tanten sova. Jag har förutom svullandet cyklat med mina nya dubbdäck på nyrenoverad hoj. Satan i gatan vad det gick! Bara att trampa. Inget slirande. Rekommenderar alla som vintercyklar. Frågan är dock om cykelbanorna kommer vara såpass att jag kan dra cykelkärra till Mellringe i morgon bitti, eller om jag måste ta bussen. I såfall blir det tiiidig morgon.

Natti.

de tre

2010-11-26T11:54:00.000+01:00

040509

Ettåring 2005.

Side, veckan innan tvåårsdagen 2006.

Treåring i Danmark 2007.

Fyraårig storebror och nykläckta 2008.

Sista tiden i radhuset 2009.

Sommaren 2010.

zzzzzzz

2010-11-24T21:44:00.000+01:00

Att sova med strumpor kan vara det snuskigaste jag vet. Just nu har jag strumpor, tights och långärmad tröja under täcket. Nästan så jag längtar efter raggsockor och mössa. Något hände med mig ikväll. Darrig, illamående och till sist frossa.
Odefinierbart "klen" nu.
Imorgon bloggar jag som en överlevare.
Natti.

no shit

2010-11-22T21:47:00.000+01:00

Jag kanske måste börja läsa Aftonbladet? Alltså, ni som pröjsar för smäcket - är det alltid så här kul? Finnen tipsade och jag har fnissat mig fördärvad...

Vi pratar en hel del bajs hemma hos oss. Gustav blev prutt- och bajsfixerad ganska tidigt. En fascination som intensifieras i perioder, som aldrig lämnat honom helt. Vi har läst Bajsboken otaliga gånger. Och den ännu större favoriten "Det var det fräckaste" (inte popupvarianten, sådana överlever inte ett dygn hemma hos oss) är just nu en av döttrarnas favoriter, vilket medför sexåringhäng vid småttisläsningen. (Denna boks omåttliga popularitet har sannolikt även med moderns otroliga sinne för dramaturgi att göra. Varje djur har sin röst, bajsandet har osannolika ljudeffekter...) Och de senaste dagarna har vi alla engagerats (om än på olika vis) av att Malva haft diarré. Hon har varit relativt cool, men syskonen har kommit rusande för att spana in resultaten. (Ni kan ju föreställa er bacilljagarmorsan mitt i röran och gegget...) Elsa, som till skillnad från sin syster bajsat normalt, har dock spänt ögonen i mig på sitt alldeles egna duktigflicka-vis vid sina bajsblöjebyten och med allvarlig röst förkunnat "inte äta bajsh". Jag är osäker på vem av oss hon oroar sig för skulle få den idén. Jag bara instämmer. Och så fnissar vi lite när vi är överens och kan släppa den oron.

Herregud. Vad pysslade vi med innan vi fick barn egentligen?...

ljus i magsjukemörkret

2010-11-22T13:15:00.000+01:00

Ca 2.55 in kommer det. Solen går upp. Effekten är omedelbar. Det kritiska förhållningssättet hos journalisterna far all världens väg och ingen kan klandra.

SÅG NI MÅLET?!?! SÅG NI DET?!?

Det är gudomligt att han finns. Tack till mina fina föräldrar som lärt mig uppskatta att se på sport.

lika som bär

2010-11-22T11:13:00.000+01:00

Härom är jag och min kusin Larsa eniga.

Markus Hellner

Calle Schulman

den finns värre människor än jag att förakta, men visst - varsågoda

2010-11-20T11:13:00.001+01:00

Jay, Jay, Jay. du hade mig från första stund. Maken kände en av IDOLdeltagarna och så kom jag in i det hela. Och jag gillade genast den obeskrivligt blyge hårdrockaren från Skåne. Han som inte vågade titta upp när han sjöng, men som sjöng som en Gud. Nu måste jag titta varje fredag. Skiter i hur det går för de andra. Så är det. Mitt i allas avsky för tv4 och tv4produktioner sitter jag och snyftar.

En fråga bara - varför kommer all kritik i år? Har inte Idolkonceptet varit likadant i alla år? Är det för att Håkan Hellström och andra med "rätt" stil och åsikter dissar offentligt? Ska bli spännande att se när melodifestivaltåget börjar tuffa om det blir likadant då. Eller om det räknas till "bra" tv. Jag har inte så stor koll på skillnaden där är jag rädd...

Howevva. Idol sändes från Värmland igår. Jay sjöng Madonna (och även lite Frank Sinatra, vilket han gjorde bra, men jag dissar Frank och blev lite besviken baföratt). Så för mig var succén total. Och efteråt stod publiken upp. Jag snyftade tyst så klart.

Men hörrni. Han har rökt på ser jag på tv4's hemsida när jag letar klipp. Jag orkar inte ens kommentera den grejen. Han har redan berättat själv om sina problem. Bara att gratulera kvällstidningarna antar jag. Nu kan de snart inte mjölka mer ur Weise senior, så det var väl lyckosamt med lite smuts att gnugga.

Zappade sedan över till Skavlan där Petter var alldeles tårögd. Han tycker så mycket om LillBabs. Den killen är inte sig lik. Och det är ju förjäkla skönt att det finns människor som har förmågan att ändra sig. (Den ytliga laisan hoppas vara lika snygg som Barbro när hon är sjuttiotvå. Säga vad man vill, men hon ser banne mig inte kärringaktig ut. Kanske är den där värmen alla babblar om som känner henne? Lite snällhet är kanske icke att förakta?).

Nehepp. Malva har diarré. Vem vet vart detta bär. På dagis både spyddes och skets det igår, så jag ska nog varva tvätt av kläder och lakan med att bida min tid.

Mors.

där jag är är det alltid bäst

2010-11-18T23:01:00.000+01:00

Jag är nog en väldigt osentimental människa. Jag tillhör inte de som ser tillbaka och vill vara där igen. En del i det kan just nu vara att jag inte hinner tänka så mycket. Mitt liv fräser på rätt snabbt. Fick frågan om jag längtar tillbaka till gamla jobbet. Hur skulle jag ha hunnit? Och - jag har ju knappt varit på det nya för bövelen. Det nya är i alla fall vansinnigt skoj. Jag känner att jag utvecklas och det är supergött. Och vilka arbetskamrater. Det har ordnat sig finfint. "Tyvärr" är mina två jobbveckor till ända i morgon eftermiddag. Fyra nya praktikveckor väntar. Denna gång är det ledarskapsdelen som väntar. Jag ska traska i hasorna på en enhetschef/sjuksköterska, vilket ska bli spännande. Jag har fått agenda för min första vecka, och den ser mycket bra ut.

PM inlämnat. Vakum.

Nu måste jag fräsa upp för trappen och i säng. Borde ta reda på tonvis av rena och orena kläder, men det får bli ett helgprojekt. Något kul ska vi väl ha?

jag kommer inte heeeeem ikväääääll

2010-11-16T20:01:00.000+01:00

Idag har jag nästan inte hostat någonting. Haft typ normal hosta. Inte det tbc-aktiga tillståndet jag varit i senaste veckorna. Kanske har det lönat sig att ta maxdos av hostmedicin som inte hjälper i alla fall? Och lägga sig i hyfsad tid. Eller så ruttnade hostan på att vara i min kropp.
Min arbetsplats är utformad som ett stort och lååångt L. Vid slutet på Let, längst ner till höger ligger fika- och lunchrum. Jag är nästan så nära man kan komma. De som jobbar längst upp i Let har svinlångt. För att lätta upp saker och ting har vi fått stegräknare. Man bör gå tio tusen steg om dagen. Idag har jag gått trehundratjugofyra. Men allvarligt! Skulle behöva ut och köpa lite tvättmedel och salt. Får bli en promenad till Mellösa och tillbaka? Håll tummarna att jag kommer hem med lårbenshalsen i behåll. Gnistrande asfalt är lurig som tusan.

det var jag värd!

2010-11-14T21:55:00.000+01:00

Handen på hjärtat - vad ska man med en svit till egentligen? Om man reser bort för att göra annat än sitta på hotellrummet menar jag. För kändisar som inte kan gå utanför dörren är det ju ett måste såklart. Men jag - jag bara spred ut mina kläder högt och lågt. Och så var det svinkallt på golvet, så det hade varit att föredra med lite kortare sträcka mellan säng och badrum. Fast lite skoj var det ju. Att JAG av drygt trettio i sällskapet var den som hade fått en svit! Sist anställd på kliniken liksom. Häpp! Och Båsenberga var ett toppenställe. Så mycket gott jag svullat i mig. Sanslösa fikabord. Sanslös lunch (jag åt bara salladsbuffé och bröd - det räckte!). Middag från Gud fader själv. (Han bad att få mata mig, sa att jag var värd det, men jag avböjde vänligt men bestämt och bad honom återkomma vid annat tillfälle). Det var värt väntan att få åka iväg och övernatta med jobbet. Och jag kommer inte nöja mig med sämre en annan gång, banne mig. Nu ska jag surfa in och kolla vad en övernattning kostar. En timmes bilfärd så är man där. Skulle ju vara något för mig och min man kanske? Då skulle ju till och med ett dopp i badtunnan kunna bli aktuell...

Visst hade jag det lite tjusigt?! Två hallar att traska genom mellan dödssköna stooora sängen och mitt lilla badrum.

Fast soffan provsatt jag inte ens. Mer tjusig än skön gissar jag?...

Andra våningen. Fönstret längst till höger var mitt. Och övriga runt den gaveln. Bakom trädet till vänster var badtunnan belägen.

Nu måste jag skriva några pluggrader till innan sömnen ska få ta över. I morgon blir det uppsatsplugg dagen lång med min finfina kompis I. Har saknat henne lite på sistone. Vi har inte setts på evigheter känns det som. Och under de evigheterna har jag snorat, ontihalsat och hostat. En bajshosta som aldrig vill ge sig. Maken och jag. Inte barnen. HOST HOST HOST.

Fukkit!

fars dag

2010-11-14T11:26:00.001+01:00

Min pappa. Jag känner nog ingen som lever så enkelt som han. Som har så billiga levnadsvanor. Som tjänar så dåligt. Som alltid har råd att hjälpa andra.

Där pappa bor bor numera även femtio romer. De kommer från en öststat. De har många barn. De hade ingenting med sig. Barnen hade inga vinterkläder. Inga leksaker. Ingenting.

Pappa läste om dem i tidningen. Alla pratade om dem. Pappa åkte och fixade två säckar begagnade leksaker och mjukisdjur på loppis. På ett ställe där en församling samlar in kläder som körs till barn i fattiga länder försåg han sig med två säckar vinterkläder. Sedan köpte han några begagnade pulkor, en bob och några cyklar.

Lokaltidningen kom dit. Intervjuade. Han ställde så klart inte upp på bild. Var säkert oerhört fåordig.

Tack Gode Gud att jag besinnade mig i år igen. Inte gick och köpte svindyra farsdagspresenter till min man. "Från hans barn".

pessimist javisst

2010-11-10T21:36:00.000+01:00

Jag ska åka bort med jobbet. Bo i enkelrum. Äta gott. Starta upp. Planera. Ha skoj. Allt det där.

Jag minns inte när jag fick göra en sån sak med ett jobb. Jag har alltid varit mammaledig. Det har bara varit endagsgrejer.

Jag har inte packat än. Sjukt olikt mig.

En liten liten surkart inne i mig vill helst bara vara hemma. Som vanligt när jag ska åka bort från familjen. När jag ska få göra saker på egen hand. Inte behöva dagisrodda. När jag ska lämna grå vardagen som ju är mitt liv och allt.

Det positiva är att alternativet inte hade varit att vara hemma. Det hade varit två övernattningar i Karlstad. Två övernattningar innebär alltid att jag är på skitdåligt humör den tredje dagen och inte bryr mig om någonting annat än att jag vill hem.

Jag skulle aldrig kunna leva så här alltid. På resande fot.

Hujedamej.

Positiv happening: Ikväll lade sig våra döttrar och bara somnade. Kom inte upp en enda gång. Lövely.

det går nog över?

2010-11-09T21:05:00.000+01:00

Jag måste ha blivit från vettet alldeles. Två saker som normalt ALDRIG tilltalat mig upptar min tankeverksamhet just nu.

Det är nog lika bra jag går och lägger mig. Ska bara ut i garaget en sväng först.

listan

2010-11-08T14:10:00.000+01:00

Snott en lista av Draken...

4 Tv-program jag ser:

Idol (se inte ner på mig snälla), Skavlan (ett zappande blir det), Så mycket bättre och the Event.

4 saker jag gjort idag:

Hämtat två lappar, lämnat två lappar, köpt en present och funderat över livet.

4 saker jag längtar till:

Friska barn oftare än sjuka, komma tillbaka till trebarnsoverhelanattentider igen, att döttrarna vässar sig med sänggåendet, Spanien.

4 saker på önskelistan:

En helg här i vår, städhjälp, nya glasögon och lite godis...

4 saker jag avskyr:

Gnäll, får i kål, att jag bryr mig om vad korkbollar tycker, mansgrisar (av båda kön).

4 jag utmanar:

Dig, dig, dig och dig.

fuck off nu kör vi

2010-11-07T22:19:00.000+01:00

Bara en grej till innan jag flyttar ner datorn från min mage till golvet bredvid sängen. Petter. Såg "Så mycket bättre" med honom som huvudperson igår. Jag har varit väldigt kluven till Petter. Jag har gillat vissa låtar. Tycker alla ska lyftaa sig själva med "Det går bra nu" once in a while. Kanske inte bli som texten. Men andemeningen. Äh. Ni fattar. Men. Jag såg Petter en av hans första spelningar. När han var färsk. Han drack sprit på scen. Svinade med sina polare. Var tuff och hade roligt åt att det stog några "fitter i kostym" längst bak i publiken. Några fitter som diggade som fan tills deras diggobjekt gjorde ner dem och garvade åt det. Igår visade det sig att han själv tyckte att han varit lite av en kaxig snorunge i början (mina ord). Nu verkar han vara en soft trebarnsfar med koll på sina dåliga sidor. Så jag kan väl gilla i fred nu då? Och. Om jag någonsin kommer springa igen är hans best of gjuten i lurarna.

sjukt vare här

2010-11-07T21:58:00.003+01:00

Elsa har kommit till insikten "sjuka barn får extra omsorg, uppmärksamhet och ursäktas lättare när de är gnälliga/inte vill äta OCH får festis när de svalt medicin". Malva har ju varit dålig i snart en vecka (prickarna är nässelutslag som envisas med att flamma upp då och då, här och där. Dessutom har hon en rackarhosta värdig lungkliniken). Därför har nu Elsa under gårdagen och idag då och då stannat upp med en ynklig min och sagt att hon är suk.

Jag: "Men gumman... Var är du sjuk då?..."

Malva: "Esha suk i huvet!"

Jag (fnissar): "Nääää. Elsa är väl inte sjuk i huve't heller."

Elsa (indignerad): "Jo-o! Esha visste suk i huvet!"

Sedan var jag bara tvungen att fota det lilla inbillningssjuka barnet som satt så stillsamt i soffan och såg på barnprogram. Små tofsar i håret som för en enda gångs skull fått sitta kvar.

Inser ni hur det blir när den uppsynen säger att hon är suk?...

Nyfikenheten tar över.

Jävligt trött på tjatet att ta ut nappen när det ska fotas. Sluta fota då, kärring! Jag är suk för i helvete.

Back off bitch. Jag orkar snart inte spela suk längre. Det låter som syrran har kul grejer på gång där borta.

Annars? Det går upp och det går ner. Och när det går upp är det väldigt långt från normalläget. Det är sjukt.

Note to self: Cykla inte fram och tillbaka till Mellringe när det känns som blödande skavsår i halsen.

I morgon blir det vila (nästan) hela dagen.

fredagsdrickat

2010-11-05T14:56:00.000+01:00

Har nu fått mitt straff för att jag gnällde så innan. ONT i halsen dagtid. Eller så har jag släppt nån kontroll. Whatever. Det blir soffan så fort chans ges. Jay. Slash. Maken. Eller smygsova.

(Skulle ni absolut vilja ha en ingående beskrivning av morgonupphostningarna är det bara att säga till).

det är lite mycket som ska årdnö sä nu tycker jag...

2010-11-05T13:37:00.003+01:00

Småbarnslivet. Det gäller verkligen att vara flexibel. Jag är ganska flexibel. Men ibland blir det lite mycket. Ibland skulle jag vilja vara liten och bli omhändertagen.

Jag har så sjukt ont i min hals nattetid. ONT utav helvete. Det är omöjligt att svälja, gör ont att hosta. På morgonen hostar jag upp onämnbara konsistenser. Sedan mår jag långsamt bättre allt eftersom dagen går. Trött av tusan till kvällen. Tänker att det har vänt och blir bättre. Vaknar och har lika ont igen på natten. Om inte ondare. Har inte haft tid att vara sjuk. Har inte haft tid att bekymra mig. Har haft tusen och åter tusen saker att bli klar med. Och sjuka barn.

Malva blev sjuk i tisdags. Hon har haft hög feber och sovit illa. Inte särskilt snorig, men tjock i halsen och lite hostig. Anar att vi har samma. Idag skulle farmor ta hand om henne. Jag skulle ha slutbedömning och sista dag på praktiken. Och så visar det sig att ungen är full av prickar. Eller. Hennes ben. Stora prickiga sjok. Då orkade inte jag släppa ansvar till andra längre. Orkade inte lämna, vara stark, cykla långt, tänka, resonera, vara intresserad. Jag gav upp. Stannade hemma med min flicka. Gick själv iväg med henne till läkarbesöket.

Ringde min handledare på praktiken. Den store snälle kloke. Han sa att det var lugnt. Han sa att det går jättebra att jag kommer ut och har min slutbedömning på måndag när jag är ledig.

Varför känns det ändå inte bra då?

Jag är en idiot.

När vi kom till läkaren var nästan alla prickar borta. Läkaren bekräftade att virusprickar är vanligt och går över fort. Öron och hals checkades. Ny hostmedicin skrevs ut (med kommentaren att om någon vuxen behöver lite ska den ta femton milliliter i stället för fem). Malva sa att hon ville fika och läkaren tyckte det var en toppenidé av klok liten blek fröken. Så vi köpte lite fika och åkte hem igen. Efter mat och fika fick hon välja mellan middagslur i mammas säng med mamma som sällskap (mamman hade gillat) eller ute i vagnen. Valet var snabbt och bestämt. Frågan ställdes igen. Samma snabba svar. Och hon hann knappt lägga sig tillrätta så sov hon. Med rejäla snarkningar.

Till kvällen tröstar jag mig med en stor fet laxfilé. Den ska in i ugnen med flingsalt, citronpeppar och lite olivolja. Sedan ätas med pressad potatis, sallad och kall röra med röd lök, stenbitsrom, dill och kräftstjärtar i. Det är vi värda i den här familjen tycker jag.

dä re'r sä nog mä dä mä

2010-11-03T16:30:00.002+01:00

Vi hade inga Halloweenkostymer att erbjuda döttrarna som skulle på dylik fest på dagis. Däremot har de svarta kläder, och kunde låna tuffa tishor (en med Darth Vader och en med Kiss) att ha över av storebror. Och så en häxhatt och röda horn. De var så snygga, så snygga. Festen var lyckad. Brukar bli det med popcorn och saft inblandade.

Mormor kom förbi en sväng och fick prova hon med...

Sedan blev Malva sjuk. Och jag fick ont i halsen. Och så var det en lång natt fast den var kort. Och idag har jag bara överlevt. Handledning på förmiddagen. Besök av lärare på eftermiddagen. Genomgång av studieuppgifter. Överlevnad.

Nu är jag ensam med knotts medan maken jobbar. Det blir som det blir. Och inte ett dugg mer än så...

because I'm worth it II

2010-11-02T22:08:00.001+01:00

Har ju glömt bort att malla mig över denna fina som Draken gett mig. Tack å bock! Eftersom jag redan delat ut awards en gång avstår jag denna. De bloggar jag följer är värdiga allihop. De finns i listan till höger. Kolla in!

Hoppas ni irriterar er riktigt ordentligt på mitt färgvelande. Det är det som är meningen. Närå. Jag bara tramsar mig. Blir aldrig nöjd. So typical me. Tanten som byter handstil då och då liksom. Nåväl.

Nu blir det tidigare natti än planerat. Malva har slagit till på en rejäler febertopp. Så natten kan bli händelserik. Hon bad dock om "mycket mediciner" innan hon somnade för femtielfte gången för en stund sedan. Kanske kan det bidra till god sömn för vacker flicka.

because I'm worth it

2010-11-02T00:08:00.002+01:00

Tjohooooo! Äntligen får jag hänga tvätt!

ja, inte vet jag

2010-11-01T23:45:00.002+01:00

Ok. Jag lämnade ju in en ofärdig hemtentamen härom sistens. Självklart blev den inte godkänd. Självklart har jag skjutit på kompletteringen. Självklart blev inte kompletteringen roligare av att bli skjuten på. Nu har jag tappat det som var mitt fokus i tentaskrivandet (hade jag verkligen ett?). Nu har jag skrivit om resultatet. Det som var babbligt är nu kortfattat. Jävligt kortfattat. Så kortfattat att jag undrar vad jag gjort. Vad jag glömt. Att jag undrar om det räcker? Men det var det jag skulle göra. Babbla mindre. Fokusera på det väsentliga.

Så jag mailar väl in en synnerligen oväsentlig hemtentamenskomplettering då?

Gustav har fått oss att ge barnen höstlov. ALLA har nämligen lov. INGEN är på fritids denna höstlovsvecka. Så i morgon är jag hemma med adorable knotts. Kan tänka mig att det blir lika delar play doh och rita. I alla fall för familjens små flickor. För den vuxne sexåringen kan det duga i värsta fall. Helst vill han ägna sig åt något som innefattar krigande och dödande. Jag har verkligen lyckats där känner jag. Fast mellan halvtio och elva är systrarna sisters välkomna till dagis på något slags spökparty. Ni vet. Det är ju de tiderna nu. Vår viktigaste högtid. Den jag har stenkoll på. Så de ska ha djävulshornsdiadem (finns två) och/eller häxhatt (finns bara en och den är värd att döda sin tvillingsyster för) och bege sig dit. Eller. Jag ska väl forsla dit dem antar jag. Med ett klämkäckt

"hejsanhoppsanvadviktigtdettafirandeärförmig"leende.

Jag är en stenåldersfigur. Jag vet. En jävla bautabärnsten. En fet en. Tung, gul och genomskinlig.

Godnatt.

Marikas fisksoppa

2010-11-01T21:07:00.001+01:00

Har ju gett mig f-n på att det ska lagas mer fisk i detta hem. Har fyllt på fisklagren i frysen med alla de sorter. Ser verkligen fram emot den stekta makrillen med potatismos bland annat. I väntan på den blev det fisksoppa ikväll. Ett recept jag fått av Marika, därav namnet på den i vår familj. Så. Som ett tack till er som bidragit med så många goda recept och idéer kommer här min familjs favvosoppa.

Så här enkelt görs den:

Fräs en hackad purjolök och två (en) hackade gula lökar i smör/olja.

Slå i en burk krossade tomater och en burk vatten.

Smula i två fiskbuljongtärningar.

Låt koka en stund.
Skär fisk i "lagom" bitar och lägg i. (Jag brukar blanda lax och nå't torskigt).

Koka lite till.

Slå i tre deciliter grädde och ett paket fryst hackad dill.

Smaka av med salt och peppar.

Precis innan servering brukar vi ha i kräftstjärtar också, men man kan ju ha vilka skalisar som helst, eller avstå.

Så enkelt var det.

Nu. Ska jag tyvärr plugga. Har en miljon roligare saker jag kan tänka mig istället. Men. Jag ska inte ens hänga tvätt förrän pluggeriet är avklarat. Så illa pressad av mig själv är jag.

en grå fisk

2010-11-01T16:21:00.000+01:00

Nästa vecka. Nya jobbet. Nästan heltid två hela veckor innan nästa praktikperiod drar igång. Varit där idag och pinkat in lite revir. Kommit på att jag har ett stort tyg att hänga på ena väggen i mitt kala, ljusa rum. Ett som matchar det gråa, men som har massor av annan färg. Tänka sig. Matchar. Vuxet. Hur länge tror ni det får hänga innan jag byter ut det? Undrar hur min diagnos lyder?

Planerar redan nästa sommars semester. Blir nog en vecka i Spanien. Småbarnssemester. Nära stranden. Värme. Jag vill ha värme.

Nu vill jag ha fisksoppa. Eftersom varken Gustav, Elsa eller Malva tänker laga den ser det inte bättre ut än att jag får lyfta röven. Tungt men sant.

sego dego

2010-10-31T15:05:00.001+01:00

Det är en skön helg. Vi slappar så gott vi kan. Gustav och hans kompisar har sålt gamla leksaker. Har fixat loppisbord. Raggat kunder. Igår blev det spontanumgänge med en jädra massa vin. Tack för normaltid så brudar små sov till 8 (9). Gustav sov kvar. Idag äter vi rester och slappar vidare.

måste han bliva stur verkligen?

2010-10-28T08:59:00.000+02:00

Tisdag kväll. Gustav sätter upp ett litet finger i luften.

"Mamma, nu måste du vara tyst så du kan tänka, för det här är en svår fråga! HUR kan Ludvig fylla före mig när han är ett år mindre?!"

Torsdag morgon. Gustav smyger "obemärkt" förbi mig ut i hallen. Jag anar oråd och tassar efter. Halva leksaksinnehavet är på väg att pressas ner i ryggsäcken. Jag öppnar munnen för att säga något. Han sätter upp det lilla fingret igen.

"Mamma. Jag tar ansvar för mina leksaker i skolan."

"Jag är bara så rädd att du ska bli ledsen om de kommer bort."

"Mamma. Lyssna på mig. Jag tar ansvar för mina leksaker. Jag är van att ta ansvar. Jag tar ansvar hela dagarna och är faktiskt bra på det."

"..."

Malva upptäcker att Gustavs ryggsäck inte är stängd. Halva leksaksinnehavet är på väg ut på hallgolvet. Nu åker inte fingret upp. Nu sätts händer i sidor.

"Nej, nej, Malva. Aj, aj! Det stod på kartongen till den där att man måste vara tre år för att få leka med den. Om du leker med den kan du dö och då får du inga julklappar. Då får Elsa dina julklappar, och det vill du väl inte?"

Malva funderar inte ens. Hon rotar vidare.

"Malva! Det där är en läskig gubbe som kan döda. Du är för liten! Du kan bli konstig i huve't om du inte ger dig!"

"vem f-n vill vara filmstjärna?!"

2010-10-27T15:00:00.000+02:00

Nä. Enligt döttrarna är det bakom kameran the action is. Så nu är det slut på de gulliga små filmerna. Just nu ratar de objektifiering av sig själva och jobbar aktivt med eget skapande av film. Små baskrar och pannor i djupa veck. Det ska vara lagom obegripligt, lagom underhållande, lagom olagom. Elsa dissar Malvas plot. Malva tycker Elsa saknar djup. De har fixat klippkort på Roxy. De uppmanar mamman att vara lite mindre pladdrig nästa tagning. Och hålla sig till en dialekt. Pluspoäng får hon dock för avsaknad av smink. Trovärdighet är deras ledstjärna.

(Dämpa gärna ljudet. Deras moders stämma är aningen obehaglig). De visar även ett litet smakprov på (ljudet av) två tvåochetthalvtåringars samarbete i period av utvecklande av egna jaget och egna viljan.

ska det va så svårt att sluta äta skit? (eller - ett inlägg att hata mitt präktiga jag för)

2010-10-27T09:27:00.002+02:00

Är det bara jag och finnen som får svårare och svårare att handla mat? Jag vet inte hur ni tänker, men för mig har vissa principer vuxit fram när det gäller mat. Principerna har tenderat att bli strängare i och med föräldraskapets intåg i mitt liv. Tendenser fanns innan, men nu får man ju banne mig se till att vara lite vettig.

Fast vi kanske ska börja med undantagen från principerna?

Vi äter godis. Vi dricker läsk med socker i. Detta sker dock, med väldigt få undantag, bara på helgerna. Godis på lördagar (och nä - här duger det inte med naturgodis. Gustav vill ha giftigare grejer än så. Och det får han). Fredagkvällar är öppna för efterrätt av något slag. Denna väljs ofta av Gustav. (Förra fredagen blev det dammsugare till småsystrarnas stora förtjusning. Tänk er att vara två och ett halvt och smaka sin första dammsugare. Wow.) Ibland mumsas det hejvilt även vardagkvällar. När barnen sover. Ibland får man som omyndig något gott en torsdag eftermiddag också. Eller tisdag förmiddag. Det är människor som bor i vårt hus.

Så kommer vi till principerna.

Lightprodukter. No no. De äter vi icke. Sötningsmedel är betydligt äckligare än socker. Så. Vi försöker äta så få sockrade produkter som möjligt. Men det som ska smaka sött ska vara sötat med socker och inget annat. Jag blir inte glad då mina barn bjuds på Fun Light eller Pepsi Max. Det har ingenting i en barnamage att göra alls. Och inte i en vuxens buk heller. Jag har inga bevis för att de skulle vara farliga. Jag vet att forskningsrön står emot varandra. Det finns dock tester där sötningsmedel gett laboratoriedjuren cancer. Det räcker för mig. Och jag orkar inte hålla reda på vilka sötningsmedel som anses snällare av senaste forskningen. Jag försöker rata rakt över istället. Varför skulle jag stoppa i mig skiten?

Ett tips på saftfronten är att det finns lättdrycker som inte är sötade med sötningsmedel, utan bara mindre sockrade. De ska inte drickas varje dag, men duger finfint som festdryck tycker våra knotts (som i och för sig gillar kolsyrad läsk bäst, de små whitetrashmonstren).

Som en gammal hellyllekärring ratar jag fruktyoghurt och köper naturell fil som barnen får med hemkokt äppelmos eller sylt. Prova ett tag och smaka sedan den parfymerade varianten. BLÄ. Själv gillar jag inte sött på morgonen och äter därför naturell med skivad banan i.

Light på fettfronten är lika äckligt det. Lättmargarin som innehåller si och så lite fett. Vad tror ni resterande procent i lådan är? Minns ni när man granskade innehållet i Carlshamns lättlättamargarin och konstaterade att det i stort sett var plast man bredde på mackan? Mmm. Plast. Fina grejer. Nä ni. Olja och riktigt smör. Bregott på mackan. Minska mängden istället vettja. Det behövs inte mycket för att smaka gott. Lättmargarin kan man nog ösa på hela lådan och det smakar bara sämre och sämre. Urk.

Matlagningsgrädde. Åh, vad naturligt! Smaskens. Nä. Blä. Ett litet tips: Köp mjölk och vispgrädde. Fixa såsen med bara mjölk och slå eventuellt i en liten skvätt vispgrädde mot slutet för att få bättre konsistens och smak. Samma fetthalt (om inte lägre). Färre mysko ämnen. Naturligare helt enkelt. Och inte ett dugg dyrare. Gött.

Minns ni reklamen om Special-K? "Ta bort fettet. Ta fram formen". Flingors största probelm har nog aldrig varit fett? Special-K innehåller massor av socker. Men. Väldigt lite fett. Det kallas smart marknadsföring.

Och - jag var fet innan jag började rata light. Och - jag har inte blivit fetare.

Sedan har vi viljan att handla ekologiskt, fair trade, lokalproducerat och klokt över huvud taget. Så står jag där och velar än hit, än dit. Förbannar att det ska vara så förbannat svårt. Och mitt i alltihop förbannad på att det görs större vinster på till exempel ekologiska varor än på icke ekologiska. De vet ju att vi förväntar oss att de ska vara dyrare, så då passar de på att ta ännu lite mer än vad de behöver. Tydligen är Coop bättre än andra på det området. Men. Tyvärr har varor jag köper på Coop en tendens att ruttna, vissna, dö, torka ihop och bara vara ofräscha som skrutt så fort de kommer innan för min dörr. Jag hinner knappt betala så är de oätbara känns det som. Too bad.

Nåväl. Jag försöker i alla fall. Jag ger mig själv cred för det.

"Men ALLT ger ju cancer/är ohälsosamt". "Man kan ju inte låsa in sig och bara äta morötter hela livet". Jag hör er, torrbollar. Nej. Det kan man inte. Gör det som passar dig. Jag slarvar MASSOR. Men har grundprinciper. Försöker. Jag är inget orakel. Jag är skitdålig. Ibland...

Tipsa mig gärna om du har enkla knep för att äta mer hälsosamt. Utan att äta light. Och samtidigt se till att barnen får i sig det de behöver.

En fråga - vet någon hur det är egentligen med fullkornsprodukter till småttisar. Hört att det ska vara rent av skadligt med fullkornsris, pasta och annat till småttistarmar. Att de klarar lite, men inte att helt ersätta vita grejerna. Vet någon?...

hur gör man?

2010-10-26T21:44:00.000+02:00

Vilken dag. Vilken sol! Och jag fick trampa knirrknarrhoj till Mellringe. Tänkte faktiskt på hur lyckligt lottad jag är som får det. Inte behöver åka tunnelbana. Snuskbana. Grinigamänniskorbana. Intelebaraseframåtmedallvarligminbana. Örk. Ingen lång färd mot hemåttåget igår morse, men det räckte. Tunnelbana blir aldrig min grej. Jag är mer en cykeltjej.

Idag har jag grubblat en del medan jag cyklade. Grubblat på det här med kroppen. Fixeringen. Utseendet. Jag vill så gärna tro att jag ska klara att vara en stark kvinna som inte mår dåligt över hur min kropp ser ut. Jag vill vara smartare än så. Ha högre ideal. Men. Det har jag ju inte. Alltså, ganska ofta klarar jag att skita i det. Men andra dagar vill jag knappt gå och ta en fika med folk för att jag tycker jag ser hemsk ut oavsett vad jag klär mig i. Vad är det för jävla dumheter?

När jag skiter i det tänker jag att jag har en bra kropp som fungerar, som är stark, som mår bra. Som till och med är fin goddamnit. Att det viktigaste inte är hur smal jag är. Att smalast inte = snyggast. Och att snyggast inte = bäst.

Jag tillhör den lyckliga skaran som har rätt stark självkänsla. Rätt bra självförtroende. Varför klarar inte ens jag att sluta bry mig? Varför blir jag imponerad då andra når sin målvikt. "Vill också" när andra gått ner. Frågar hur de gjorde.

Nä. Jag får fan skärpa mig. Jag ÄR bättre än så.

Jag såg ju Mia Skäringer i söndags. Jag gillade henne innan. Mina förväntningar var höga. Andra höjde showen till skyarna. Jag blev inte missnöjd. Nu fick jag se att hon kommer till Örebro i vår. Och jag är SÅ frestad att köpa en biljett igen. Eller så ska jag bara gotta mig åt det jag fått och lämna min plats till någon annan. Dela med mig. Fler borde se. Och åttonde mars. Ett lämpligare datum får ni inte. Fast den tjugosjätte funkar nog det med...

Annars var Stockholmsresan ett lyckat påhitt. Jag tar gärna på mig äran... Ha ha. Jag träffade vänner jag så sällan träffar. Jag skrattade mycket, pratade mycket. Det var fint. Och så fotografiska på det. Supergod mat. Och Mia.

Jomenvisst sörrni. Ho' ä' nöjd.

Men hes. Jag är hes också. Och trött.

jag är här nu

2010-10-25T16:38:00.000+02:00

Jag har landat. Lite så där light. Bara Elsa hemma. Lite lite feber och en andedräkt som fräter. Blandning gammal gammal mögelost och gårdagens ostkrokar. Vi har lunchat och sovit middag. Vi snusade båda två i dubbelsängen. Höll lite handen och såg varandra i ögonen. Lilla lilla flickan med ögon som brunnar. Som viskade "Mamma" och såg allvarlig ut.

Herregud vad jag är lycklig.

Promenad i solen. Skolan. Slagsmål. Personal som ser villrådig ut. Jag vet inte om jag ska titta eller om jag inte ska titta. Gustav tittar. Jag skyndar på. Vill inte vara där. Vill inte att de slåss på hans skola. Vill inte se villrådig personal. Vill inte se små barn som inte slutar slåss fast personal gått emellan.

Kan man ringa rektorn och be henne utbilda personalen i konflikthantering? "Du vet, jag tycker de är så villrådiga ut. Jag kommer fårn psykiatrin och har lärt mig att man ska vara oerhört tydlig. Jag tycker din personal är ganska otydlig."

Men lycklig är jag. Ska gå med Miakänslan av vad som matters i mig och vara vettig länge hoppas jag. Innan den fula verkligeheten och de skeva idealen tränger sig in i skallen på mig och gör mig korkad ett tag igen.

inga måsten utom de man måste - ok?

2010-10-22T08:57:00.000+02:00

Igår var det bokcirkel. Vi var hela tre(!) stycken närvarande. Jösses. Det är de tiderna nu. Mörkret, livet, allt. Och bokcirkel är inget tvångsuppdrag. Ska aldrig bli något forum man ifrågasätts om man uteblir från. Det ska vara roligt, ingen press. Inget tvång från andra. Inget dåligt samvete. Inget snack. Vi bokar tid att ses och de som kan kommer. De som inte kan kommer inte. Toppenupplägg med toppentjejer.

Jag hade verkligen anammat samtligt vad gäller boken vi valt till denna träff. Jag läste max sextio sidor innan jag gav upp. Varje kapitel började jätteintressant. Sedan en dalande känsla efter första sidan. Sedan babbel babbel babbel och jag tappade intresset. Kom på mig själv med att planera veckomatsedel medan jag läste. Och då sket jag i den. Slog ihop den och lade den bland böcker jag börjat på och troligen aldrig återupptar. Jaget i boken gav mig dessutom känslan av självupptagen gubbe, men det kan vara fel. Jag läste så lite och var så oengagerad när jag läste det. Men. I mitt liv finns många sidor med text jag måste läsa. Och. Skönlitteratur ingår inte där. Det läser jag för mitt välbefinnandes skull och inget annat. Så. Bort med den!

Vilken bok det var? "Mitt namn är röd" av Orhan Pamuk.

Just nu läser jag vetenskapliga artiklar. Och Amelia(!). Det är ungefär så långt jag sträcker mig. Tackade dock nej när en skånsk telefonsäljare tyckte tre nummer av "Mama" till superpris var precis vad jag behöver. Nä du, skånepågen. Det är det definitivt inte. Jag är inte ett spår intresserad av kändismammor som yogar, ääääälskar att baka och har ett helvete att få ihop livspusslet. Jag tyckte det var kul att läsa en gång. Två gånger. Kan säkert bläddra i ett väntrum. Men nä. Ingen prenumeration för mig.

Vad säger ni om det här då?

Nu ska jag kurera min hals med en kopp thé och gå upp och kura bredvid Gustav i tv-spelssoffan. Han har beordrats hemarrest med mamma idag. Ingen skola på fredagar, så han missar inget "viktigt". Sedan ska vi handla lite inför helgen och köpa honom ny mössa och nya vantar. Och äta lunch. Och lämna ledighetsansökningar på mitt jobb. "Snälla mamma kan inte jag få vara på ditt jobb hela daaaaan?!"

NEJ.

Och vet ni vad fint det är ute. Det är vitt. Jag ler.

Elsa och hennes mamma

2010-10-21T10:29:00.005+02:00

här och nu - bra och bra

2010-10-21T09:19:00.000+02:00

Åh hej och hå vad kul det var när tandläkarräkningen kom igår. Datasystemet gav tandis bekymmer när jag var där. Och utan hans dokumentation kan inte uppgifter om kostnader tas fram, så jag gick därifrån med plånboken i behåll. Tills lilla räkningen på femtonhundrafemtio dinarer dunsade ner igår då. Så bra. Då vet jag vad jag ska göra med pengarna innan jul. Ännu enklare att inte tappa sans och ägna sig åt huvudlös onödig shopping av saker jag och andra inte behöver.

Men hörrni. Den här nya tandstensfräsaren de blörjat med. Vad är det för ett jävla tortyrredskap? En enda lååång (nåja, upplevelsen är min) plåga. Herregud vad det var obehagligt. Nästa gång ska jag fråga om de inte har den gamla kvar. Enligt uppgift har vissa det. Har inte min sin kvar ska jag nog överväga tandisbyte. Hu!

Men är man så stolt och nöjd med sig själv någon enda gång som när man får beröm av sin tandläkare? Så funkar jag i alla fall. Många nöjdmedmigsjälvpoäng på det!

Igår var jag uppe en sväng på jobbet. Måste fylla i föräldraledighetsansökan inför jul- och nyårshelgerna. Och var lite osäker på vilka dagar jag måste söka ledigt för och vilka vi har stängt. Måste och måste förresten. Jag har en del semester kvar. Men inte så mycket. Så ska jag vara säker på att vara ledig de dagar dagis och fritids har stängt måsta jag jku söka två månader innan. Vilket är nu. Två månader folket! Sedan kommer han.

Mitt nya jobb är ju inflyttat i urfina nyrenoverade lokaler. Våra rum är helt nya, vi får fixa iordning själva. Kul. Och så går jag och är på praktik när det delades ut tavlor. Meh! Vi får en tavla var av landstinget, så mina arbetskamrater fick välja åt mig. Och grannen bredvid mig, en kvinna som verkar oerhört trevlig, kom förbi och sa leende att de valt en jättefin tavla till mitt rum, men att den nu är på ramning. "Jag sa att hon kan inte ha en mesig tavla, för hon är tuff" sa hon med världens varmaste leende. Och tydligen står det till och med "tuff" på min tavla, som enligt alla ska ha mycket färg och vara fin. Ha ha! Jag gick leende därifrån. Vad som helst är bättre än en mesig tavla. De är helt rätt ute! Ännu ett tecken på att det kommer bli väldigt bra detta.

Men de vita väggarna kommer behöva mer än en enda tavla. Detta måste roddas i... Hmm... På resten av mottagningen hänger för övrigt många tavlor jag verkligen tycker om. Inte alls sådana där typiska ruggiga muggiga exemplar man brukar se i landstingets lokaler (med undantag - ibland blir man glad). Och det är viktiga grejer. Hellre billigt fint än dyrt fult!

Vad jag mer ska ombona mitt vita rum med ljust trä och möbler i blått och grått med återstår att se. Kodord: färg, värme, laisighet.

Nu har jag inte tid att tänka mer på det. Tånaglar ska målas och artiklar läsas innan det är eftermiddag och dags för relax och massage.

Häpp!

det är så fruktansvärt, men det är verklighet

2010-10-20T09:17:00.001+02:00

Jag håller med Ninne. Måste skriva om det. Det är ett KRIG de svenska soldaterna åker till i Afghanistan. Det är ingen liten övning. Det är inte så att de ska sitta i ett skyddsrum och få rapporter om vad som sker där utanför.

Ja. Det är av oerhört nyhetsvärde när svenska män dör i krig.

Nej. Det är inte något som förvånar alldeles oerhört eftersom de är i krig.

Visste ni inte vad det är som händer svenska människor? Fastnade stoltheten över de tappra gossarne som skulle skipa rättvisa och bringa ordning i halsen? Dålig smak i munnen?

Nu vill en alldeles oerhörd massa männiksor att svenskarna kommer hem. Nu ökar antalet frivilliga som anmäler sitt intresse att utbilda sig och åka ner. Knepig kombination? Måhända.

Kommer min son en dag och säger att han vill det de vill, då vet jag inte vad jag gör.

Kan ni fatta att det krigas i världen 2010?

snott en lista hos Ninne

2010-10-19T20:46:00.001+02:00

10 frågor att besvara:

1.What is your favorite word?
Det går ju inte att bara välja ett. Vissa är vackra. Vissa betyder något bra. Just nu längtar jag efter värme.

2.What is your least favorite word?
Pus. det är ett av de äckligaste. Det låter verkligen som... pus.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Generositet och tid.

4. What turns you off?
Gnäll.

5. What is your favorite curse word?
Jag kan bara inte skriva det här. Det finns två varianter. Det ena börjar med gris och det andra med röv... De är så fula att det känns så BRA att muttra dem när det verkligen behövs. Men det är inget jag häver ur mig så andra hör.

6. What sound or noise do you love?
Tystnad är det mina öron längtar efter mest just nu...

7. What sound or noise do you hate?
Tandstensmojängens. I kombination med känslan då den far fram blir tillvaron outhärdlig.

8.What proffesion other than your own would you like to attempt?
Författare och/eller journalist.

9. What proffesion would you not like to do?
Sjuksöterska i somatisk vård. Det vore en hälsorisk för samtliga inblandade.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say, when you arrive at the Pearly Gates?
???
"Well done"?

i môra rockar ho' nog igen

2010-10-18T21:25:00.001+02:00

Tillåt mig gnälla.

Jag fryser aldrig - nu fryser jag!

Jag är inte rädd för tandläkaren - ska dit 07:20 i morgon bitti och vill inte betala för det fast det är oläskigt. Min tand från helvetet (som för sex år sedan rotfyllts, inflammerats och rotfyllts igen och hela skiten utan bedövning eftersom jag var gravid/ammande) har nu pajat och det ser... dyrt ut. Jag är redo däremot. Det blir nämligen inte min egen tandläkare. Sist det skedde träffade jag en sadistisk kärring på Haga, en akuttid en tidig morgon. Hon röt åt mig att sluta sjåpa mig(!) då tårarna sprutade av smärta. Sedan röt hon att jag inte skulle hyperventilera/att jag skulle ANDAS. Och så kallade hon mig "lilla gumman". Jag fick hämtas av maken efter att tandsköterska pysslat om mig efteråt. Jag fick en liten liten inblick i vad kränkning är. Nu är jag redo för fight om det är någon med liknande sinne i sikte. Aldrig mer. (Det är fan starkt av mig att jag inte ens fick tandläkarskräck efter det. Fast när jag skulle berätta för min egen tandläkare grät jag som ett barn...)

Jag är trött.

Alla alla alla långsamma cyklister i vår stad har buntat ihop sig framför mig på väg till och från Mellringe. De har vägrat hålla sig på höger sida. Jag har stått still utan att tappa balansen och fräst "Flytta er fetton!" (Såklart jag inte har. Men två gånger bara idag har jag plingat och muttrat "håll höger"). Kan de få en egen fil? En egen cykelbana? Elcykel? Elmoppe? Fart?
Jag måste skriva målformulering. Det värsta jag vet. Jag vill vara på praktik och lära mig allt jag kan av de kunniga personerna som är där. Men skriva målformulering. Det vill jag inte!

Så nu ska gnälliga lilla gumman hänga lite tvätt och sedan krascha. Bara ramla hejdlöst ner i säng och blunda. Vara nöjd nöjd nöjd med att INTE läsa. Sova.

ni kränker oss

2010-10-17T20:41:00.001+02:00

I morgon bitti klockan sju noll noll ska jag vara i Mellringe. På Mellringe (för de som är insatta i vad det anrika haket är/var). Det innebär att jag ska bajka hemifrån sisådär halvsju. Det går onekligen snabbare än jag trott att knirrknarra dit. Men. Det kommer vara mörkt ute. Och. I den här stan våldtas i runda slängar två kvinnor i veckan numera. Inklusive våldtäktsförsök that is. Stämningen är bisarr, minst sagt. Jag som aldrig varit mörkrädd i hela mitt liv kan inte ta en promenad till Ica själv efter det blivit mörkt. Inatt drömde jag läskiga drömmar om hotfulla män i mörkret.

Jag orkar inte skriva mer om detta. Jag vill inte låta det styra mitt liv. Jag ska inte tänka alla "tänk om".

Fast. Det går inte. Tänk att så många kvinnor i vår stad utsatts för något så infernaliskt jävla vidrigt på sistone.

Jag kommer ha en öppen väska med en hårspraysburk i cykelkorgen.

Helgen har annars varit fin. Vi har fikat på grannars altan i sol. Klappat katt. Krattat löv. Haft grannar här på en bit mat. Städat. Tömt sopsorteringen dit det ska. Ätit blåbärspaj. Spelat fotboll i trädgården (Utom Elsa som dissade. Malva däremot - whatta dribblerska!) Tagit det lugnt. Tagit det lugnt. Tagit det lugnt. Nitat varandra (tvillingbestyr).

jag har blivit en tråkpadda!

2010-10-16T14:35:00.000+02:00

Hatta hit. Hatta dit. Hattelihatt.

Just nu sätter jag ner rumpan korta stunder än här, än där. Nya jobbet. Nya praktiken. Uppsatsen. Väldigt engagerad på alla tre ställena. Men. Om kvällen somnar jag sött så snart jag stänger de gröna. Det är så mycket nytt. Hjärnan går för högvarv. Därför prioriteras väldigt lugna fritidssysselsättningar just nu. Därför är jag inte i Sörbykyrkan och trängs idag. (Och. Barnen har allt de behöver fram till mars/april sådär, så varför skulle jag egentligen?) Därför är jag världens tråkigaste och tackar nej till erbjudande om shopping/umgängeslördag i Stockholm i December. Jag måste ha blivit en gammal trebarnsmorsa utan all energi i världen plötsligt. Plötsligt känner jag "stooooopp". Jag känner behov av lugn, av att sitta på golv med mina barn, av att bara vara och vara hemma.

Visst är det kusligt att upptäcka att man blir lik sina egna föräldrar plötsligt? Min mamma har alltid varit plågad av shopping. Själv tyckte jag nog det var kul ganska länge. Just nu kan jag tänka mig få saker som är tristare. Som gör mig mindre irriterad. Ok att gå ensam en vardag, helst förmiddag, på stan och köpa det som ska köpas. Men det här med shopping som umgängesform. Nä. Jag sitter hellre på fik och babblar och glor på folk. Eller hemma i en soffa/vid ett köksbord. Julrush har ju dessutom varit mitt värsta sedan jag blev gammal nog att utsätta mig. Så Stockholm en lördag i December får besökas utan mig. Mina klappar (som är väldigt få och barnsliga) kommer inhandlas på nätet och/eller så långt från skyltsöndagar, julrusher och allt annat julimammonsteckenaktigt jag kan tänka mig. Och så hoppas jag komma fram till dopparedan med förståndet i behåll.

Som ett litet tecken på hur shoppingintresserad jag är så har jag inte besökt Mariebergs köpcentrum sedan det byggdes om. Jag har ingen aning om vilka nya butiker som finns där. Blir lika paff varje gång folk ser det som ett nöje att åka dit. I stället för att göra något kul, liksom. Lämna barnen hos mig och åk. Bara jag slipper åka med...

Så, nästa helg i Stockholm hoppas jag verkligen sällskapet inte föreslår shopping. Då tar jag mig nog en dubbel latte med en blaska eller en pocket i väntan på dem. Men jag tror de kan avhålla sig. Däremot ska vi se modefotoutställningen och äta lunch på Fotografiska. Och umgås. Och babbla. Och se Mia.

skatan

2010-10-13T21:23:00.001+02:00

Har ni sett att jag slutat gå in och ta bort stavfelen? Det är alltså inte stavfel på riktigt, sådana göööör ju bara inte jag. Det är snabbastebloggerskans slarvfel ni ser. Inlägget i förmiddags hamrades ner då jag hade tio minuter by myself. Och så blev det som det blev. Men det får se ut som det ser ut. Jag skiter it som vi värmlänninger sägör. Jag ska välja ut små grejer som jag ska börja skita i har jag tänkt. Jag ska bli ännu bättre på att inte reta upp mig på småsaker och försöka vara perfekt. I'm bloody human.

Inte för det passar perfekt just här, men för att det

1. är så bra och sant

2. skrevs på en lapp i ett narkotikaskåp på en arbetsplats där jag väldigt ofta var ett frustrerat monster av en kvinna jag högaktar och tycker så mycket om (När får jag dricka saft på din veranda kära mentor? Jag kan ta en glögg eller kanske en kopp thé i din soffa annars. Och så är vi djuplodande och kloka...):

"Retar du upp dig på ting som är små

är du väl inte större än så"

Alf Henriksson

Något för alla skator som går och hackar på de som inte är lika skataktiga som de att fundera över. En och två gånger. Och kanske bry sig lite mer om hur man behandlar andra? Det är värt ett försök. Och kanske sluta hänga med de där oliktänkande skatorna då om de nu är så besvärande?

så funkar det för mig

2010-10-13T08:39:00.000+02:00

Eftersom jag inte kan skriva om mitt jobb eller min praktik (inom psykiatrisk vård även den) blir det lite bloggfattigt i dessa tider då jag är väldigt uppfylld av dessa ting. Jag har dock reflekterat över hur oerhört viktigt det är för mig med en stimulerande sysselsättning. Och det kan jag ju blogga om. Jag har på min knarriga cykel lovat mig själv dyrt och heligt att så fort jag börjar känna mig uttråkad/frustrerad/otillfredsställd på mitt jobb även sedan jag gjort vad jag kan för att ändra på det, då ska jag gå vidare. Jag har förhoppningsvis trettio yrkesverksamma år kvar att utvecklas på. Då ska jag inte sitta av dem på ett ställe där jag inte trivs bara för att jag har en trygghet och en lön att lyfta. Jag är värd bättre. Och den enda som kan väresätta mig själv är faktiskt JAG. Visst. En chef kan säga till mig att jag är bra. Men finns inte utvecklingsmöjligheter och stimulans för mitt ivriga sinne, då ska jag dra vidare. Jag har hittils haft tur på den punkten. Visserligen har jag arbetat på ställen där jag vantrits oerhört, men med facit i hand - jag tog då chansen att dra vidare när jag kunde. Och. Det är skitbra erfarenheter att ha med sig. Men. Det är fullt i det erfarenhetsförrådet nu. Jag är för gammal och för bra för att sittna och ruttna någonstans. Frustration av det slaget slukar oerhört mycket energi från mig, tär.

Så. Ni som gnäller över hur ni har det på jobbet. Sluta med det. Det för dig ingenstans mer än mot bitterhetsrynkor och vänner som inte orkar lyssna. Gör något annat. Ta saken i egna händer. Livet är för kort för att gnälla bort. Om det inte är det du vill?

Visst är det konstigt att det finns de som inte bryr sig om hur de har det på jobbet? Som tycker det är oviktigt. Som kan gå till ett ställe fyrtio timmar i veckan utan att verkligen känna för det. Men det är väl bra att de finns antar jag?

Nu. Ska jag trampa mot Mellringe på knarrig hoj.

om det är något som krasar alldeles extra är det nog bara... ännu en nöt!

2010-10-10T21:06:00.000+02:00

Alltså. Vecka fyrtiotvå. Den äger jag. Eller torsdag-söndag vecka fyrtiotvå-fyrtiotre. Då smäckar jag och finnen in relax med sextiminutersmassage, bokcirkel (med några fler smarta brudar, blir lite konstig cirkelform annars) och så Stockholmsresan med boende hos Ira, träffa fler gamla godingar och Mia Skäringers show. Fina grejer. Och nyss blev jag medbjuden på en annan grej. Denna gång i november. så det kan också bli en bra månad. Mot slutet av november ska vi göra nytt försök att få till middagen ute med vännerna som vill bjuda igen för att de missade fyrtioårsfirandet. Vilka vänner. Och jag hänger på. Så ung och så ofyrtio, men med. He he. Denna gång kan ju bara inte Gustav gå och spy i en biosalong dagen innan. Och Malva får bara inte spy ner hallgolvet. De får hålla sig för munnen! Vänta nu... Elsa?! Henne lämnar vi bort dagen innan och hämtar hem två dagar efter för säkerhets skull?

Hade tänkt skriva om det här med mat och hur jävla knepigt det är att vara medveten konsument på den fronten. Men. Jag gôttar mig i hur bra jag ska ha det istället. Och häller upp en skål naturgodis åt mig och min man. (Håller tummarna för att det där insatt källa VET är SANT angående naturgodis inte inträffar den här gången heller. Jag drar ner belysningen så jag inte ser vad jag äter helt enkelt!)

oktoberfest

2010-10-07T22:32:00.000+02:00

Förresten - Oktober! Vilken månad!

Det tråkiga är att jag inte kommer vara på mitt nya jobb. Jag skulle verkligen vilja komma in i det, och har haft så kul sedan jag började. Men nu är det som det är.

Roligt?

Praktik, vilket ska bli spännande. Återigen valt plats/verksamhet jag aldrig satt min fot på. Intressant!

Bokad relax med sextio minuter massage. Finnen joinar.

Bokcirkel.

Stockholmsresa inkluderande resesällskapet finnen, värden Ira, Mia Skäringers föreställning och förhoppningsvis hinna träffa några fler vänner, fika, uppleva mer kultur och fika lite till.

Oktober. Det trodde ingen va'.

det rullar på

2010-10-07T22:22:00.001+02:00

Och så blev alla friska och livet återgick till det normala?

Nja... Jag återgick till nya jobbet. För en dag. Sedan två jobbfria, varav en studiespäckad dag (vilket var idag). Och så i morgon. Då är hela stora familjen lediga ihop. Och sedan är det helg, och helgerna kommer vara mer lediga än olediga en tid framöver, så... Umgås ska det bli! Med hagabajsarna och finnen minsann. Förutom hagabajsarflickan som dragit norrut. Gustav får klara sig utan sagolika flickebarnet och tyckte då det vore på sin plats att muta till sig McDonald's till lördagsmiddag. Gick sådääär med det lilla muteriet. Tror det är dags för Annelies filérätt.

Idag är vårt utkast till uppsatsPM ivägskickat till handledarna. Ska träffa dem på måndag och få just handledning. Det är så stimulerande, spännande och intressant. Jag och I gnuggar geniknölarna. Med den äran. Vi är ju tämligen genialiska. Vi kompletterar varandra väl, tillför olika saker och bromsar varandra när någon av oss drar iväg på villospår. Det blir en rolig vinter och vår. I can feel it.

Helgen ska i övrigt ägnas åt att fixa med babyting som ska ut ur huset. Spjälis nummer två har tingats. Madrasser tvättade och nu ska den bara skruvas isär, så är den epoken över. Och så har jag en ansenlig mängd kläder efter döttrarna framför allt som ska märkas och lämnas till bytardagen nästa lördag. Efter vår son blir inte många plagg över. Han sliter ut. Och biter sönder. Herre min skapare. Minns att jag tuggade på mitt eget hår som liten (och som inte så jäkla liten också...), Gustav biter på tröjor och jackor.

Nåväl. Han biter inte folk i alla fall.

Nu bär det av in i da dusch. Jag har chockat med en tur till gymmet. Väl där gjorde jag rätt bra ifrån mig. Men det tog på krafterna...

Förresten. Kalla mig gärna sträng. Men det här. Av den där mannen... Brr. Han är rätt gräslig.

skulle ju inte, men...

2010-10-05T13:42:00.003+02:00

Att vara hemma och vab'a. Det har sina fördelar. Att få rå om en unge i taget. Det hinner man ju inte annars. Samtidigt så är jag så glad för deras skull att de har två så underbara syskon att busa med. För busungar, det har vi. Men att få ha en av dem i taget är nog viktigt det med.

Andra saker man kan göra när man vab'ar är ju att städa. Skittråkigt. Skitskönt efteråt. Vi kommer vara djupt tacksamma när vi är lediga allihop fredag-söndag att det är gjort. Plugga går absolut inte. Bara när busfröken sover. Och när jag pluggar behöver jag några timmar på mig. Det tar ett tag att komma in i det, och jag vill inte avbryta mitt i något bra. Sitter just nu och söker i litteraturen efter vad som redan är skrivet om etik i psykiatrisk tvångsvård. Sjukt intressant. Och så måste jag formulera om och förkorta det jag tror kan vara av värde i bakgrunden till uppsatsen. Hjärngympa. Och det gillas. Men som sagt. Riktigt så länge får hon inte sova middag. Då blir det en sen afton.

Så vad gör kloka sansade modern då då månntro? Jo. Hon ger sig in i Traderavärlden. Oh yeah. Den hon avhållit sig från. Malva ritandes bredvid. Och vips tjillevips. Högsta budet både här och där. Och egna annonser. Skit också. Visserligen helt i linje med tänket att vi inte bara ska köpa nytt nytt nytt. Men... Ok. Det är braatthasaker jag budat på. Som dessutom kommer kunna gå vidare till andra när vi inte vill ha dem längre. Förutom en grej. Den släpper jag aldrig! Vad? Visar er när budgivningen är över. Ni ska inte komma och norpa!

Och. Gustavs skruttiga cykel som blivit för liten. Den kom tjuven och tog. Skruttig och rostig och oanvändbar i prinvip. Grattis tjuven! Tack för vi slapp åkturen till tippen. Och det blev bråttom att fixa ny. Detta var innan mitt nya Traderaliv, men ordnades ändå. Ett riktigt kap. Begagnad Skeppshult i toppenskick. Blå. Snabb. Och med mallig chaufför. Det är bra med lite panik ibland.

Något som är eftersatt nu igen är träningen. Fan. Men jag har lovat mig själv att cykla fram och tillbaka till praktiken mina fyra + fyra veckor på heltid i Mellringe. Så till jul räknar jag med att vara skitsmal. Smart va'?!

Uppdatering: Jag ska alltså inte cykla på heltid. Men heltid innebär att jag ska dit i stort sett varje vardag. Gottar mig redan åt hur smäcker jag ska bli. Kan ju unna mig choklad varje kväll nu! He he.

malva dricker mjölk

2010-10-05T12:05:00.002+02:00

har jag fått nå't om bakfoten här?

2010-10-05T11:06:00.002+02:00

Alfons. Jag undrar hur mycket Alfons jag kommer ha läst innan barnen blivit så stora att Alfons inte längre är ok. Gustav har egentligen lagt ner Alfons, men kommer smygande när vi läser dem för systrarna. Men. I "God natt, Alfons Åberg"... Den börjar så skumt. Jag reagerar varje gång jag läser och undrar vad som menas egentligen. Här går ju inte att skylla på skev översättning menar jag. Låter det inte väldigt konstigt att uttrycka sig så här?

Barn kan alltså inte vara busiga och snälla samtidigt. Dessutom är man busig när man är ledsen. Så... Ett ledset barn kan heller inte vara snällt? Jag fattar ingenting. Det är som Gunilla Bergström och jag kommer från olika planeter vad gäller innebörden av ordet busig. I min värld är glada och friska barn jättebusiga. Och i det ligger ingen värdering utifrån snällhet. Punkt.

Vi har Alfons dvd-box också. Den tänkte jag att Malva skulle uppslukas av medan jag dammsög övervåningen för en stund sedan. "JA!" sa hon överförtjust. Så jag matade in skivan och satte henne i soffan. När hon insåg vad det var på G fnös hon. Hon fnös så alla dammråttorna for ner på nedervåningen. Sedan gjorde hon hyss. När hon sover middag ska jag dammsuga nedervåningen, tvätta lånad tröja dränkt i badolja och ha slutat förbanna min badoljekorkslarver till make.

det hjälpte ju föga i alla fall

2010-10-04T23:06:00.001+02:00

Det finns de som gör böcker av sina bloggar. Och det finns de som gör böcker av sin mailkonversation (eller... i alla fall Alex Schulman och Carolina Gynning). Snart kanske jag måste ge ut det som kommer revolutionera den litterära världen. Nämligen min och finnens smskonversation. Jag måste bara ta henne av daga först. Tror inte hon ger efter med mindre, tyvärr. Vilket är oerhört synd för den konversationen är så sensationellt... sensationell. Den har allt. Och väldigt mycket därtill. Ingen av oss twittrar. Vi sms'ar varandra.

Förresten. Jag har inte fattat twitter. Kalla mig förtappad, men hur följer man? På ett smidigt sätt?

Eller. Skit i det. Jag hinner inte läsa alla bloggar jag vill följa. Än mindre kommentera i den utsträckning jag skulle önska, för det tycker jag verkligen är roligt. Så jag nöjer mig med smstwittrandet. Det är dessutom beyond tankar på självcensur.

Totally. Beyond.

Våra döttrar har fått förmågan att ställa till rackartyg. När alla är trötta då är de som värst. Idag hämtade vi syskonen, jag och febriga Malvan. Jag placerade samtliga barn vid köksbordet med kritorna och sa "låt mamman röja hall (som alltid blir krigszonaktig när vi kommer hem) och kök så blir mamman glad och vi kan göra något roligt sedan." Elsa och Malva. Ja... Malva vrålade tills hon återfick mitt pennfodral. Sedan insåg Elsa hur bra det var hon med. Korkar for genom luften. Döttrar hojtade om allt som ramlat ner på "gowwet" och som mamman skulle plocka upp. (De är så inkonsekventa i sitt ordningstänkande. Allt hamnar på golvet, och det driver dem till vansinne). Snart hade de lämnat bordet och röjde vidare än här, än där. Det blev bara mer och mer rörigt. Överallt. Mamman fräste. Flickor fnittrade. Och Gustav. Han satt alldeles tyst och nöjd och skapade detta:

Nu vägrar denna miffoblogg återigen att lägga in en bild åt rätt håll. Är det bara jag som drabbas av detta? Är det för att det är en bild tagen med mobil?

MORRAR.

Hur som helst. Det är vårt hus under regnbågen med en massa fina blommande slingerväxter. Gustavs nya ritgrej. (Minns ni hur besatt man blev av det man tyckte man var bra på att rita som barn? I alla fall blev jag).

Och ja. Jag kom av mig med fräsandet. Vi hällde upp naturgodis och ritade ännu mer.

helt logiskt

2010-10-04T12:39:00.000+02:00

Igår köpte jag massor av nya kritor. Idag är Malva hemma och sjuk. Lite feber, men ganska pigg. Jag har traderasnokat. Malva har ritat.

Självklart var mammans pennfodral med blyerts-, bläck- och glitterpennor MYCKET roligare än femtio nya kritor. För att inte tala om alla gem.

Och glitterpenna fäster mycket bättre på näsan än krita.

Hur kunde mamman slita sig från middagslur bredvid underbara flickan?

trädgårdstomtar

2010-10-02T14:40:00.001+02:00

Ok. Nu till ett inlägg som inte får mig att gråta om det är ok.

Vi har haft en trädgårdsförmiddag. Precis vad jag som far runt som en hattefnatt på nya jobbet och försöker lära mig allt allt allt behöver. I morgon måste jag nämligen plugga. Visserligen med bästa I med hjärtat av guld, men ändå. Jag förstår nu varför de som jobbar rak vecka överväger att gå ner i arbetstid. Man hinner ju ingenting! Ingenting! Just nu gör jag rak vecka på jobbet heltid under fyra veckor för att sedan försvinna fyra veckor på heltid på praktik. Och vår tillvaro är uppochnervänd.

Ett litet tips bara till er som går ner i tid: pensionsspara mer! Läste att en betydande andel kvinnor av min generation (för det är tydligen bara kvinnor som kan gå ner i arbetstid) kommer få skruttiga pensioner för att de valt att gå ner i arbetstid när barnen är små och inte kompenserat med mer pensionssparande i samma omfattning. Du ska alltså gå ner i lön och spara mer. Fiffigt. Om du nu inte ska hålla fast vid din höginkomsttagarkarl som ska försörja dig till döden. För så kan det ju vara. Eller så känner man att man vill vara en självständig brutta som oavsett relationsstatus at sixtifajv tänker ha det så bra ställt man bara kan. Jag vet inte. Det är inget som är aktuellet här just nu. Studier på distans ger visst utrymme för flexibilitet vad gäller arbetstider. Ett tag till.

Se där ja. Kom som vanligt från ämnet. Min specialitet. Träffade en tjej i veckan som sa att "Jag babblar så mycket och när jag babblar så byter jag ämne så många gånger att jag till slut inte vet vad jag egentligen babblar om och då babblar jag ännu mer". "Jaha ja." Tänkte jag. "En likasinnad!" Fast. Hon var nog lite snabbare än denna tant någonsin varit.

Skit samma. Jag ger er min förmiddag i bilder. Undrar ni över Gustav så har han inte fotovägrat denna gång. Han har rest bort. Kanske ett statement i sig?

Postorderlökarna har anlänt!

Elsa och Malva

En geting hade landat på en spade och mött döden. Bara så där.

Elsa och Malva mumsar äpple medan maken planerar för årets vårlökutplacering 2010.

Så får det bli.

Trädgårdsporr.

Mina skor när äventyret var över.

Och så ett tips till den medvetne föräldern: Lördag den sextonde är det bytardag i Sörbykyrkan. Mycket barnkläder, lite barntillbehör och lite leksaker. Och kom inte med att det skulle vara äckligt att ta på barnet kläder någon annan haft. Hört talas om tvättmaskin? Hört talas om att det är onödigt att konsumera nytt nytt nytt? Skärp dig och gå dit. Är det viktigt med märkeskläder kan jag meddela att det gillar Sörbymorsorna uppenbarligen. Och de säljer dem billigt.

pink

2010-10-02T13:43:00.000+02:00

Skulle egentligen skriva om något helt annat, men nu väller det över mig från alla håll och kanter. Det rosa bandet. Allt är rosa. Och det är bra. Jag har bara så svårt att ta till mig det. Kanske för att jag är en av de som drabbats. Då mamma var sjuk. Tänkte härom dagen på när jag satt i stugan i Danmark och mamma ringde och berättade att nu hade hon varit på läkarbesöket efter andra operationen. Fått veta att nu var det väck. Nu var cancern inte längre kvar i henne. Det var ju så klart det bästa beskedet jag fått. Men det var inte så jag reagerade. Jag lade på och blev jätteledsen. Jag lämnade min familj och våra kompisar och gick ut. Det kändes lite så där pubertalt och överspelat, att gå ner till havet och vara känslosam, men jag blev så överrumplad. Jag kände sådan sorg. Sådan tyngd i bröstet. Efter att ha pratat med min glada mamma och syster. Kanske var det mitt sätt att våga släppa fram all rädsla, alla känslor som hållts tillbaka för att vi fanimig skulle klara det. Då jag följt med mamma på alla alla undersökningar och samtal och inte fick vara med på just detta. Fick det på distans. Jag vet inte. Skumt var det. Och skönt var det att komma in i värmen igen till mina grabbar och fina vänner. Vänner som även de drabbats efteråt. Ännu en mamma som insjuknat.

Så till alla er som åker bergochdalbanan - jag känner med er. Jag hoppas det går bra.

Och till sjuksköterska på kirurgmottagning som tar emot samtal från orolig kvinna som fått remiss skickad angående knöl i bröstet - hänvisa inte till vårdgaranti och tre månader. Var inte otrevlig. Rota fram en läkare, sätt remissen under hans näsa och säg "agera". Hade min mamma inte kämpat på och fått undersökning tidigare än de där tre vårdgarantimånaderna hade hon kanske inte umgåtts med min son denna helg. Då hade hennes mycket aggressiva cancerform kanske tagit henne.

nyfiken

2010-09-30T23:07:00.000+02:00

Herregud vad jag vill mycket. Jag har alltid varit en otålig själ men nu går det snart överstyr. Jag är ju mitt uppe i specialistutbildningen. Men som ny på ett så tokstimulerande nytt jobb får jag nya idéer varje dag om olika saker jag vill förkovra mig i. Och så har vi ju det här med forskandet. Det har blivit ett litet skämt om mig bland mina studiekamrater. Att inom si och så lång tid kommer hon forska, tokan. Kanske ska jag se till att överleva det uppsatsprojekt som ska vara klart i juni först. Men. Om man brinner för något och är skitintresserad. Och. Får erbjudandet att vara med och forska, ta fram mer fakta om ämnet. Då är man väl bra konstig om man säger nej? Och jag hör ju till de knasbollar som tycker nivån ska vara vetenskaplig och inte blajiraj och lite enligt någons egna lilla personliga åsikt. Sedan finns det ju mycket som är skitnödigt i den akademiska världen, men det jag brinner för är frågor som påverkar patienter och personal. Jag vill forska om sådant som berör de personer (och mig själv) som jag träffat och kommer att träffa i mitt yrkesverksamma liv. Men. Det är bara något som skulle vara så sketakul. Inget som är en del av min verklighet idag, i morgon eller de närmsta åren. Hujedamej.

Kanske är det den del av mig som fortfarande vill bli journalist som attraheras?

Och hur ska det gå med bokskrivandet?

Barnboken, norrländskan? Ska vi slå te?

Och så vore det ju lämpligt att engagera sig politiskt med så mycket tyckande och tänkande och... Visst ja. Det var lite svårt att hitta ett parti som jag känner mig hundraprocentigt bekväm med. Rösta på - ja. Men bli medlem och engagerad i - nej. Får väl starta ett perfekt ett?

Eller kanske någon intresseorganisation?

Glöm allt jag skrivit. Jag har inte tid. Men i en annan tidsålder. Då skulle jag...

Och värmländskan. Nu är det snart hela dagarna. Jag svänger!

ordets makt och vanmakt

2010-09-29T22:11:00.002+02:00

Ibland gör jag konstiga saker. Vilket ju är helt normalt eftersom jag är en levande människa. Men. Att jag beställt och betalat för Jan Guillous tjockisbok om hans författarliv. Det är konstigt. Jag har ju inte varit snäll mot Janne i mitt tidigare bloggande. Jag har varit gräsligt elak. Skrivit om hans underkläder och kritiserat hans utseende. Lågt. Lågt!

Men. Han retar mig. Janne är så... Åh herregud jag finner inte ord för vad han är. Han är pompös, självgod, nedlåtande och gubbig. Blandat med korkade och trångsynta rubriker som jag ju egentligen inte vet hur mycket sanning det ligger bakom. Men hans approach. Öh. Självdistans? Ödmjukhet? Och precis de sakerna saknar ju en stor idol of mine. Han som just flyttat från Barcelona till Italien och kräks in public. Och honom gillar jag ju. Gillar en massa massa massa.

När jag var liten var min mamma kär i Janne. Eller hon tyckte nog han var manlig. Snygg.

Han var pk och satte åt de jävlarna. Hade tuffuffeskjorta och stod på hennes sida tror jag hon tyckte.

Bland de roligaste sakerna Janne tagit sig för på senare år var nog när han och hans Kalle Stroppkompis Mankell gjorde en svensk TVserie med sig själva spelande sig själva på ett oerhört kul sätt. Utan att ha ambitionen att vara det allra minsta roliga. Tror jag. De var som parodin på bilden av sina egna personer. Satt och dryftade kloksaker med allvarliga högdragna miner drickandes svindyra viner som två stofiler när pangpang bröt ut omkring dem. Sinnesförvirrat i kubik. (Såg ni söndagsintervjun med Mankel härom sistens på tv4 förresten? När han hade med sig och visade sina bamsehörselkåpor som han använder för att det är för mycket väsen i samhället? Ha ha ha. Fast. Det var inget skämt. Han var läskigt allvarlig hela tiden. Hur grinig får man bli innan man går av?)

Och så fagerhulteriet. Nä. Janne har inte gått min väg alls. Han är inte min kille. Jag kommer aldrig i mitt liv läsa om Arn. Över min döda kropp. Den är säkert jätteintressant och välskriven men jag skulle hellre ge mig på telefonkatalogen.

Nåväl. Nu har jag köpt en bok av Janne. Om hans författarskap. Finnen undrar varför i hela friden om jag nu ogillar så.

Tänk om jag börjar gilla honom?

Tänk om detta blir min nya guru, lifecoach och vägledare?

Måste bara länka till en jätterolig grej som norsk snaskblaska skrev om honom. Den har varit med förr och min elaka sida skrockar. Och norska. Alltid lika kul.

Och en blogg som finnen tipsat om som hittat mer tossigheter av den store Janne. (Och det fanns mer kul i den bloggen.)

gôtter mäj å ä go

2010-09-28T22:19:00.001+02:00

Jag tror värmländskan är på väg tillbaka till mig. Inte undra på att jag mår så bra. Har flera arbetskamrater nu som är värmlänningar. Bland annat goa M, min gamla vän från förr som jag tränger mig in hos. Vi delar på ett rum just nu. Och där klingar värmländskan. Jag blir ju liksom... trevligare? Ha ha. Säga vad man vill, men får jag välja mellan att vara Tabita och att vara Hjalmar är jag Tabita alla dagar i veckan. She rules!

Senaste nytt från massasmåbarnsfronten? Tja... Malva stoppade in ett majskorn i ena näsborren vid kvällsmaten. Jag försökte vara cool. Bad henne fräsa. Hon log och småfnös utan resultat. Jag höll för andra borren och bad henne ta i. Hon log och småfnös. Men så blev hon lite allvarlig ändå och tog i. Och plopp så landade kornet i mjölkglaset. Gustav skrattade så han höll på att ramla av stolen och ropade "GÖR DET IGEN MALVA!" Oh My God. Gör det inte igen, snälla?

Första november åker systersonen som tillbringade hela sommaren med hårt jobb i nordnorge till Thailand. Och så ska han luffa runt i lite fler länder. Kommer hem i februari. Min lille lille pojk. Inte så liten längre. Finingen. Men lite orolig blir jag. Lite.

Helt seriöst. Det står i lagen att alla har rätt till skolgång anpassad efter behov. Lev upp till det damn it! Om våra barn inte får chansen att klara skolan. Om de inte får vara i en miljö där de förmår. Då sviker vi dem. Då får ansvariga gapa och vråla ännu längre uppåt efter pengar och resurser. Slänga lagboken i huvudet på politikerna. Jag skiter i rektorers ord om att det inte finns resurser. Skiter i. Kräv mer. Resurser. KRÄV.

Suck.

Nu ska jag krypa mer med John Ajvide Lindqvist igen. Helt bisarr som vanligt. Noveller. Ojämna. Men sjukt ajvidiska och jag ler.

cause nothing else matters

2010-09-26T20:44:00.001+02:00

Idag fick jag kommentaren igen. Eller. Kommentarerna. "Oj. Tre så små barn! Och tvillingar också! Då är det fullt upp!" Och ja, det är ju det. Tack för att du sa det på ett så vänligt och nästan lite avundsjukt sätt. Och så "Ta vara på den tid ni lever i nu. Den försvinner så fort". Den har jag/vi också fått så ohyggligt många gånger. Men senaste tiden har jag verkligen känt det. Känt det på riktigt. Det är oktober på fredag. Det var nyss semester och vi plaskade i pool här ute så det var blött blött blött som av sommarregn på altanen hela tiden. Vi packade matsäckar och åkte till olika sjöar och badade (Minns plötsligt mitt projekt att fota alla bad vi bevistade - är det lite off season att köra ett sådant inlägg nu?...). Vi njöt av att ha mycket ledigt hemma, utnyttjade de få veckorna om året som trädgård och hus kan utnyttjas på det sättet. Skulle vi bara resa bort hela sommaren fanns ju liksom ingen anledning att bo så här. Tycker vi. Men. Åter till det snabba livet. Jag vill bromsa. Jag blir stressad av att allt snurrar så fort. Ändå läser jag på halvtid och styr min tid mer än de flesta. Kan vi inte bara skita i hela högen måsten? Låta allt vara som det är och softa när det är ledigt? Ok städning och matlagning, men det andra. Kan vi inte bara sitta på golvet i lekrummet och vara med de som matters medan de vill leka med oss?... Skit samma renovera. Skit samma fixa ytan. Skit samma allt annat.

Ikväll börjar någon serie på 1an som sänds nästan samtidigt som i USA. Åh åh åh vad det inte impar. Men jag ska glo. Kan ju vara något. Har tittat mer på TV senaste veckan än på hela året innan tror jag. Rådiggar Halvåtta hos mig. Hatar matlagning i TV annars (för att inte tala om i radio). Perfa när döttrar ska sova och försäkrar sig om att mamma och/eller pappa "shitta shoshan". Och shoshan står ju vid TVn där uppe. Sedan har det blivit Idol klockan åtta. Maken känner en av deltagarna. Jag glor. Bölar lite då och då. Jesus. Patheeeeeeetic.

Läser tillbaka och inser att jag varit gnällig och tråkig. Möcke snor och sjukligheter. Inget om bokcirkel eller Armadillo. Det är prioriteringar det! Bara att suga i sig. Kråka efter kråka. På tal om det var Elsa väldigt upprörd i förmiddags. Hon påkallade sina föräldrars uppmärksamhet. Hon och Malva i lekrummet. Vi kvar vid frukostbordet. Elsa sa med bestäm ton "Mawwa shooo!!!" Ingen fattade. Hon upprepade och nära nog stampade med sin lilla fot i golvet. Så jag hängde med och kollade vad det var med syster yster som upprörde så. Den lilla bestämda damen traskade fram och pekade väldigt nära på indignerad Malvas näsa. Och ja. Det hade runnit ut lite lite snor. Som jag torkade bort till Elsas glädje. Malva, hon skakade inte på huvudet. Det är hon för liten för. Än så länge. En stund senare kände Elsa efter med handen om det verkligen var bajs hon klämt ut. Och ja, det var det. So much for being the perfect one.

bankrutt

2010-09-25T13:17:00.001+02:00

Det är bajspaus. Jag spelar Den Försvunna Diamanten med Gustav och han äger mig. Snäll som han är har han erbjudit mig lite av sina stålar. En hel hög har han. Vi äter salta pinnar och pratar om hur det är i skolan. Mycket mer info till mamman när vi pysslar med något annat samtidigt. Men nu bajsar han. Småmuttrande som vanligt där inne bakom stängda dörren. Ser framför mig hur de långa smala benen dinglar. Dingel dingel i rastlösa kroppen. Ingen bok denna gång. Ett "lova att inte fuska!" genom dörren. Och jag lovar.

är det mer ok bara för att man är liten?

2010-09-23T22:23:00.000+02:00

Det är en märklig tid. Jag är mycket i en bubbla. Det är så mycket nytt. Allt är nytt. Rutinerna. Hela vardagen förändrad. Ena stunden hisnar jag, nästa är jag coooool. Jag har kul. Jag utmanas. Jag utvecklas. Jag kan påverka. Det kommer bli så satans bra alltihop.

Jag tycker INTE det är ok att barn slåss. Och jag gillar inte attityden att det är normalt för pojkar. I så fall är min son onormal och ska ändra på sig när han blir ledsen och rädd av slagsmålslekar/bråk. Ska han banne mig inte. Sluta ge mig känslan att pojkar som han är mesar. Det är de inte alls det.

Jag tycker visst det att det diskuteras integrationsfrågor i Sverige. Det behöver vi inte rösta in rasister i Riksdagen för. Och tycker du att det diskuteras för lite så lyft det då. Engagera dig! Diskutera!

Jag har blivit en tant. Idag lämnade mitt lyssnande och medvetna jag en jätteintressant diskussion som egentligen engagerade mig. Varför? Jag såg en alldeles fantastisk buske av något slag vars blad var så eldröda att de nästan verkade oäkta. Måste gå förbi och plåta den. Den var sagolik.

Har aldrig raderat så mycket i ett blogginlägg. Skrivit om saker som engagerar jättemycket, men.

Men.

solidaritet anyone?

2010-09-20T19:56:00.001+02:00

Jag har inte dött. Jag har bara varit upptagen. Med vadå? Tja. Med barn som kräkts och barn som febrat. Med att försöka ha det så gôtt som möjligt under helgen trots det. Och med att gå och rösta.

Jag är så klart besviken. Men jag blir ändå nyfiken på vilka de är, alla de där som röstade in SD. Det är ju SÅKLART inte du och jag. Eller någon vi känner. Eller. Jo. Jag känner minst en som har deras åsikter. Tack och lov är det ingen jag behöver umgås med. Om detta skulle jag kunna skriva massor. Men det gör jag inte.

Jag skriver på en hemtenta som ska vara inne i morgon klockan sjutton noll noll, men som jag tänker skicka in ikväll.

Därför drar jag härifrån nu. Men kolla gärna länkarna. De andra bloggar loss som vanligt med den äran.

Bajj.

Måste bara skriva om en valupplevelse. Jag missade ju hela vakan på grund av tentan. Lyssnade lite då och då. När jag lagt mig satt min man fortfarande och begapade showen. Och då. Då intervjuade de Maudan. Klådan ni vet. Och ända in i sovrummet hördes hur GLAD hon var. Kalla mig gärna dålig förlorare men var inte det totalt osmakligt? Eller bara ännu ett bevis på vad som är viktigt i klådlandet? Att nästan flabba läppen av sig när vi fått in rasister i riksdagen, är det god smak det?

omvårdnad irl är viktigare

2010-09-16T20:31:00.000+02:00

Det går inte så bra för mig. Lite lite mindre ont i halsen och ingen feber. Innebär: skitont. Och så hände det jag bara väntat på. Samtal från dagis att Malva hade feber. Hem kom hon. Gråtande. 39,2. Däckade på soffan. Åt en flaska LÄÄÄÄÄLLING. Åt en glass. Buselibusade. Och däckade igen. Elsa har nitat henne, buselibusat med henne och slutligen viskat för att hon sov och klappat om henne. Heaven and hell. Just nu står mitt hopp till att friskhetsnivån är såpass att jag och makelimaken kan gå ut och käka som planerat på lördag. Kompisar som inte kunde komma och fira honom bjuder. Finfina vänner och finfina grejer vi inte vill skjuta på...

Det är mycket att tänka på så här i valtider. Det gör jag inte så mycket. Eller. Det gör jag så klart, men inte så aktivt som man kanske borde. Jag "tror" (vet) att jag vet vad jag ska rösta på. Det blir inte samma som sist och det blir inte samma i de tre olika. Så kan man också göra sörni.

Hemtentan? Äääääh. Shut up!

Elsa. Min pajasflicka.

Elsa. Min funderarflicka.

Elsa. Min tröttmennyfikenflicka.

Elsa. Så lik moster har jag aldrig fångat dig.

Malva. Så sjuk och trött och liten.

Gustav. Så fin men så trött på sin mamma som är tråkig.

Förresten. Såg ni målen? Jag missade alltihop igår. Men på morgonTV i morse. Det var inte utan att kärringen blev tårögd. Mål i fem olika lag i kämparligan. Märkligt. Han är ju så kass.

jag kanske kan det här med att vara sjuk ändå?

2010-09-15T15:31:00.000+02:00

Igår satt jag ju lite med da hemtenta. Feber och halsont. Makens fleecejacka. Thé och honung. Glass. Jag insåg att det blir inte någon bra insats från min sida denna gång. Jag brukar leva på att ha hög lägstanivå, men... Ha ha. Den här gången lär jag sjunka som en sten.

insikt

Idag har jag:

- gått upp halvsju med en hals så ond så ond

- druckit thé med honung

- lämnat barn på dagis/fritids (Gustavs förb*****e kedja på cykeln hoppade av IGEN så jag fick ta honom i cykelkärran med Malva och slänga upp överlycklig Elsa bakom mig i barnsadeln. Jättebra sätt att svettas ut sånt som bör svettas ut och få finfina benmuskler alla andra dagar än de febriga och halsonda).

- åkt hem

- ätit frukost

- sovit två timmar (försökte läsa Kallifatides men orkade inte)

- ätit lunch (jag har aldrig varit så sjuk att aptiten svikit mig...) och surfat en stund

- sovit en och en halv timme (sorry Theodor)

- druckit kaffe och ätit en glass, kollat mail

- ignorerat dåligt samvete och gett mig själv cred för att jag inte gör nytta när jag är sjuk

- pratat hur länge som helst med skåning på telia som ville att vi skulle byta ut kanaler, få en massa götta att se och allt vad det var. Jag avslutade till slut med att han nog fick vända sig till min man i alla fall eftersom han är mer tv-intresserad och är den som vet vad vi betalar för det vi har från telia idag (för det kunde inte skåningen se dumt/smart nog...)

Idag har jag inte

- plockat ur diskmaskinen (än...)

- skrivit hemtenta

- vikt ren torr tvätt (än...)

Men dagen är ju inte över så... Diskmaskinen kanske jag fixar?

kaktus i halsen och minst en parentes per mening

2010-09-14T20:43:00.000+02:00

Jaha ja. Det var ju lätt att säga att nu jävlar för bövelen ska jag klara av att vara vettig. Och så fick jag ont i halsen och stresslampan (ha ha inte slampan!) blinkar, bländar och skär genom septembermörka kvällen som ett lasersvärd (ett dubbelt blått och riktigt farligt). Heldag med gruppen i morgon. Skola. Handledning (den bästa där finnes) och basgruppsträff med go'a (värmländska så det värmer hela Örebro) Berit. (Alla dessa beritar som vägleder mig med det viktiga...) Och jag måste vara med. Har så svårt att klara att missa sådant. Hälften flitiga lisa och hälften kontrollfreaket. Så. Låtom oss hoppas att någon timmes jobb med hemtenta nu, lite hängning av tvätt sedan och så en sju timmars heavy sömn gör susen. Annars får jag stanna hemma.

DET ÄR SÅN'T SOM HÄNDER.

Eeeh...

Efterdagiströtta tvillingsystrar.

Elsa och Malva

Malva

Elsa

fuck onödig stress för att vara duktig

2010-09-13T15:00:00.000+02:00

Jag har bestämt mig. Jag skiter i om jag inte hinner. Jag skiter i om jag anses tråkig. Jag skiter i om jag inte får beröm för att jag hinner och presterar och fiser i falsett.

Jag har tre barn. Jag vill vara här och nu med dem. Och om ni andra inte tycker jag är tillräckligt intresserad av er så - sorry. Den här mamman prioriterar inte stressmage och bästa hemtentan i den akademiska världens historia. Hon skiter i om det blir rest på den. Eller på något annat. Hon prioriterar egentligen inte något annat än tre små troll och deras trollgubbe till farsa. Sedan måste hon en jävla massa annat, men inte i sådan mängd och i sådant tempo att strupen snörs ihop och axlarna slår i takpanelen.

Det blir ett tufft år. Och jag tänker inte låta det bli tuffare än nödvändigt.

Nu kör vi! Och kul ska vi ha!

lugna mig

2010-09-12T21:06:00.001+02:00

Det har varit en lugn helg. Så lugn den kan bli i trebarnsfamiljens hem vill säga. Men det har inte varit inplanerade eller oplanerade påhitt, inget socialt umgänge. Däremot har vi städat, tvättat och röjt. Något som legat över mig. En av de stressande faktorerna. Jag är mer lättstressad numera. När jag blir stressad blir jag arg och kall. Och gråter lätt för sentimentala saker. Botemedlet mot stress heter framförhållning och helger som denna. Tid för återhämtning.

Jag har fortsatt läsa Kallifatides. Långsamt. Suger på den söta karamellen. Ler.

Jag har tittat lite på TV denna helg och gråtit små skvättar. Först var det Idol. Blev fånfjantfjompigt rörd när de gick vidare. Sedan "Här är ditt liv" med Kjell Bergqvist. Kvinnan som förlorat sina barn. Där brast det. Och när döttrarna sjöng.

Men mest har jag berörts av historien om den nittiotvååriga damen som hemtjänsten inte besökte på fyra dygn. Hon som hade diabetes. Hon som dog. Där flera personal inte gjort något när hon inte öppnade. Där... Jag förstår ingenting. Vad händer? Hon dog av sviterna. Dog! I Sverige 2010. Jag förstår inte.

sög upp en tegenaria atrica av bara farten - är det att räkna som djurplågeri? hört att de avlider snabbt och smärtfritt då, men känner mig lite gräslig ändå...

2010-09-11T13:51:00.000+02:00

Egentligen bör jag inte alls blogga. Men det är en liten paus. Jag dricker lite läsk och bloggar. Och beställer bok av Orhan Pamuk på nätet. "Mitt namn är röd". Jag pausar från årets städning. Vi är väldigt halvdana städare. Borde köpa tjänsten så våra barn överlever. Men idag. Jäsiken. Jag har dammsugit hela huset. Noga noga. Inte farit fram i hundranitti. Maken ha dammat lite och putsat fönster. Kvar är att damma resten och torka golv. Vi har pausat för lunch. Och så drog make och Gustav iväg till elektronikkedja. Gustav har pengar kvar efter morfaderns besök i somras och ska köpa nytt tv-spel. Jag har fått brudarna att somna och ska på't igen. Snart.

Det bästa med att inte köpa tjänsten är att känna den oerhörda tillfredsställelsen efteråt. Jag gillar verkligen att städa. När tid finnes. Tid tid tid.

Oj! Maken ringde och sa att det blir kamera också. Vilken lördag!

Ikväll firar vi med godis och Zlatan. skit samma att det är italienska ligan.

Jag är en kvinna med överseende som andra namn. I alla fall idag...

På med music och fram med svabben!

Tips: Du som aldrig läst Theodor Kallifatides. Gör det! Det är en lisa för själen. En man med grekiska som modersmål som skriver böcker på svenska som... Ja. Som bara han kan.

på tåget

2010-09-09T09:38:00.005+02:00

Tonårstjejer. En blondin och en brunett. De och jag i samma kupé. Och en farbror med fullt fokus på sin laptop.

Brunett: "Asså han som hade festen har ju tjej, men han satt typ och kysste mig heeela tiden".

Blondin: "Mhm. Vad gjorde tjejen?"

Brunett: "Hon hade däckat på övervåningen. Och se'n då. När jag vaknade med en annan kille i sängen! Nå'n Danne eller vad han hette."

Blondin: "Mhm. Var det honom du låg med?"

Brunett: "Nä. Asså inte då. Han jag låg med hette ju Rikard."

Blondin: "Aha. Var han snygg?"

Brunett: "..."

Blondin: "Snyggare än Robert?"

Brunett: "Men asså... Robert är jag ju ihop med. Då är det ju liksom skillnad..."

Blondin: "Aa. Asså jag blir så jävla irriterad på Alex. Han håller på och messar med en annan jävla brud."

Brunett: "Men så gör ju du också hela tiden. Äh. Skit i det. Spela roll liksom."

Blondin: "A men den här bruden har fan körkort. Det är en jävla skillnad. Körkort. Det är ju seriöst."

Brunett: "Släpp det. För din egen skull honey."

vardag

2010-09-08T10:55:00.000+02:00

Igår tyckte jag lite synd om mig själv. Helvetiskt ont i magen. Orkade inte hämta på dagis. Hem direkt från tåget. Försökte mysa lite med barnen. Ont. Lade mig på mage på golvet. Brukar lindra. Uff. Haka nerborrad i parkett. Malva på ryggen.

Kväll. Vi ignorerade måsten. Inklusive biffiga tvätthögen. Bara slappt. Zlatan. Vid läggdags plötsligt ledsen, ledsen Gustav. Drömmar. Växtvärk. Envist ledsen och arg om vartannat. Sedan ledsen ledsen Elsa. Kräk i säng. Kalabalik. Lite sömn. Ledsen Elsa igen. Kräk igen. Mindre kalabalik. Sömn. Idag ledsen Elsa med diarré. Malva och Gustav glada och pigga. Elsa trött trött trött. Ingen hemtenta för mig. Men en sjujävla tvätthög.

Efterdagisförekräkettrött Elsa vilar på golvet bredvid sin mamma.

Med Malvas fot som huvudstöd.

Mamman och Elsan

Uff

Malvas fot bakom mammans öra.

Elsa i detta nu. Utslagen. På lakaninbakad eventuellkräkskyddad soffa.

hellre arg än död?

2010-09-06T20:41:00.001+02:00

Jag har ingen som helst blogginspiration just nu. Skulle kunna skriva massor om mitt nya jobb, men gör det ej. Mitt jobb ain't bloggish. Det enda jag kan säga är att det är en jäkla skillnad på att jobba med den här åldersgruppen. De är ju så... unga. Och har så mycket framför sig.

Nog om det.

I morse tog jag min allt mer rassliga cykel, lämnade mina tre orassliga knotts på dagis och fritids, rassslade vidare till tågstationen och for till Hallsberg. Men. På stan höll jag ÅTERIGEN på att bli överkörd av en stadsbuss. Med en chaufför som visst det såg mig, men sket i det och körde. Störst går först liksom. Jag svor högt en stund och trampade vidare. Förbannad och muttrande. Är så trött på dem. Jag skiter i hur tajt deras körschema är. De är ute i trafiken och får ta ansvar som alla andra. Jag kan inte skada folk i mitt jobb bara för att min chef bestämt att jag ska hinna med x antal patienter om dagen. Har halvt på skämt halvt på allvar lovat att bajka i räserfart (är jag bra på) till nästa hållplats, kiva på och läsa lusen av chaufför som prejas eller bara skiter i medtrafikanter. Banne mig. By thunder.

På väg hem från stationen på eftermiddagen hamnade jag bakom tre ynglingar som cyklade lååångsamt och snattrade. De hade mopedist som sällskap. Jag bestämde mig för att bajka om eftersom jag ville hem och ha härlig vardagkväll med trebarnsfamiljen. Då var de plötsligt högt och lågt. Eller brett och snett. Och stannade. Mitt i gatan, babblande och flinande. Så jag fick tvärnita. Följd: jag RÖT "Vad FAAAN håller ni på med" (svalde ordet ungj***ar). De tittade på varandra och log. Fortsatta sitt långsamma trampande bakom min svettiga rygg.

Se där. Trettifem och helt förtappad. Kärring. Surmopp.

Vilket föredöme...

dålig blogg men gott humör

2010-09-05T22:39:00.001+02:00

Först var det mycket och sedan var det helg. En göttahelg med fint väder och non stop i trädgården igår. Ljuvligt. Och sedan tacokväll hos goda grannar. Tio pers kring bordet som det blir då två trebarnsfamiljer hänger. Sedan bra snickesnack bara vuxna till nästan ett på natten. Najs. Inte ofta chansen ges med dessa barnaskaror. Och. Gustav sov över. Första gången han sov hos en kompis. Gullet. Jag vaknade tjugo över fem med lite oro i magen att han skulle vakna och vilja hem, vara ledsen. Han kom vid halvtio på strålande humör. Nu ska här sovas hos varandra varje lördag har han bestämt! Idag har vi spisat lunch och fika hos svärföräldrarna. Och jag har röjt garderob i hall. Ett steg mot lite mer ordning har jag tänkt. Och upptäckt att jag sparat finfina kläder efter Gustav som jag glömt bort och da girls redan växt ur. Ja. Lite mer ordning måste till. Nu igen...

I morgon är en annan dag och en annan vecka. Jag ska åka till Hallsberg och gå bredvid blivande arbetskamrat. "Vår" nya mottagning kommer inte in i lokalerna förrän om fyra-fem veckor, så jag åker runt till de som kan sin sak och går bredvid. Det ska bli så roligt när det är igång på riktigt. Jag känner det på mig. Fredagen med mina nygamla arbetskamrater var bara så bra. Vi är bra.

Nu ska här fixas matsäck till Gustavs utflykt i morgon.

So long.

hit och dit

2010-09-02T22:28:00.000+02:00

I morgon är det första dagen på nya jobbet. Och jag känner behovet av semester växa... Eller. Nä då. Men plötsligt är det så fullsmäckat i kalendern. Har lite oro i magen över att det ser så speedat ut. Erfarenheten säger mig att det brukar vara sju resor värre irl än i kalendern. Och nu blir det inga kvällspass = tidiga mornar för alla i familjen. Visserligen med effekten att vi oftast kommer kunna hjälpas åt att lämna barnen på mornarna och att vi är hemma tillsammans på kvällarna.

Jag ska inte gnälla. Vi har det väldigt väldigt bra. Vi har härliga ungar och vi har jobb att gå till. Hoppas mitt nya blir härligt. Pratade med min nygamla arbetskamrat M ikväll och blev så glad. Det ska bli så kul att hon, jag och J återigen är på samma arbetsplats. På pappret är det superhärligt.

Det har minst sagt varit bergochdalbaneaktigt att sluta på gamla, packa och dra till Karlstad, och så hem igen och ladda för nya. Jag har inte hängt med känslomässigt och har inte fattat med min lilla söta hjärna. Det kändes som någon annan tackades av i tisdags. Kan även ha berott på att det var en rövdag för mig. Förutom just det goa sällskapet vid avtackeriet. Börja jobba där om du vill ha najsiga arbetskamrater!

Karlstad universitet i dagarna två var bergochdalbaneaktigt det med. Uppstart av examensarbetandet på riktigt. Jag tror jag och I kommer fixa't kanon. Något annat är ju en omöjlighet! Vad ska det bli då? Jo. Det blir någonting om psykiatrisjuksköterskors upplevelser av den makt de har i psykiatrisk tvångsvård. Ett område jag just lämnat, men som ändå engagerar mig. Och kanske kan just det att jag inte står där i smeten vara bra? Jag har för övrigt under mina år som sjuksköterska och icke sjuksköterska i psykiatrin aldrig varit med och lagt en patient i bälte. Aldrig fått ta emot något slag. Detta överraskade brudarna jag hängde med idag.

Nä ni. I möra börjar det.

Jag må sova som en liten liten schleten värmländsk sjuksköterska nu.

Natti.

PS. det fantastiska har hänt. Mia S har börjat blogga igen. Självklart länkar jag i min blogglista! DS

bara måste fast jag inte hinner

2010-08-30T11:03:00.000+02:00

Hatar partiledarutfrågningar inför val. Är mer intresserad av ideologi än fjäskfläsk och mediedrev. Men en liten stund by TVn igår och en glimt av Jan. Då han säger att det var tack vare en privat vårdcentral i Smedjebacken (? kan ha tagit fel här...) som man på den redan existerande landstingsdrivna vårdcentralen insåg att man måste bli bra på bemötande och en hel radda andra grejor.

Up yours Jan.

Ni får vara hur insatta ni vill i ekonomi och hur man smörjer kråset bäst. Jag spyr på uttalanden av den sorten.

Här är en som säger det jag känner. Med en kuplett. Jag lyfter på hatten och skrattar högt.

slitet, gistet, sprucket, fluffigt och mjukt dragspel bortskänkes

2010-08-30T10:51:00.001+02:00

Ler vid insikten att någon googlat på bukplastik och hamnat hos mig.

Om du återkommer - ska vi höra om man kan få två-för-en-rabatt?

man ska inte strutsa sig, jag vet

2010-08-30T08:55:00.001+02:00

Fått en intressant inbjudan. Som landstingsanställd får man gratis gå och se filmen Underkastelsen med inbjudan även till efterföljande diskussion om kemikalierna inom vården med kunniga representanter från vårt landsting. Jag har ju hört hur man mår efter att ha sett denna film och min spontana reaktion var "NÄJJ!" men jag är ju såklart jättenyfiken och sugen. Tyvärr var det ingen afton som passade toppelitopp, men vem vet. Måste bestämma mig snart eftersom antalet patser är begränsade. Mamma är ju miljöombud, så jag kanske får draghjälp? (Mammaaaa - läser du idag?)

Idag ska jag äntligen, äntligen få klippa mig. Gjorde ju en så'n där dumhet sist igen. Såg på hur snygga andra är i lite mer halvkort frisyr. Sådan frisyr jag veeet inte funkar på mig. Nu har jag vantrivts i en evighet. Så klockan sjutton ryker det. Basta. Innan dess ska jag göra en hel radda med grejer, så det är bäst att sätta fart.

Annars på agendan denna vecka:

- Sista dagen på jobbet i morgon

- Karlstad universitet onsdag och torsdag (Sveriges godaste pizza onsdag kväll...)

- Nya jobbet på fredag

- Gräva perennrabatt i helgen?

PS. Är det ok att bjuda på köpt fikabröd när man slutar på sitt jobb? Kan man utnyttja "jagärtrebarnsmamma"-läget eller är man dålig dålig dålig då? DS.

PS2. Jag är en whitetrashslampa som gillar köpt fikabröd (från bageri/konditori that is) nästan mer. Tror det är en motreaktion på uppväxt med mycket hembakt. Förlåt mamma. DS2

representerar jag oss?

2010-08-27T11:03:00.001+02:00

Jag är underbetald. Jag har väldigt mycket ansvar i mitt jobb. Jag ska inte börja babbla sönder er med beskrivningar om sjuksköterskans ansvar. Är ni intresserade så har ni ett hum. Är ni inte intresserade slutar ni ändå läsa nu. Jag har fram till nu jobbat med psykosvård på en låst avdelning. Många hoppar högt av ordet psykos. Och låst avdelning innebär att vi till viss del sysslar med tvångsvård. Ja. Det låter som ett tungt tungt jobb. Ja. Det är det. Men vi som jobbar med det tycker också det är väldigt stimulerande. Jag tycker att det är stimulerande med ansvar. Men det lönar sig sammerligen inte.
Så gick jag in under min åtta veckors ledighet och jobbade en natt. Nu har jag fått för lite betalt för den natten. Och vad händer. Jo. Jag drar mig och vrider mig som en mask på kroken för att ringa lönekontoret. Jag skäms så att be om mer pengar. Känner mig dum. Jag känner mig som en tiggare. Jag beter mig som om jag inte vore värd de där pengarna.

SKÄRP MIG.

Det är banne mig inte konstigt att sjuksköterskorna i det här landet tjänar för dåligt om alla är som jag.

SKÄRP OSS.

doften

2010-08-26T13:40:00.000+02:00

Ibland kommer att ansikte upp. Ansiktet på en flicka jag aldrig riktigt kände. En flicka vi aldrig lekte med. Hon som bodde högst upp i huset längst bort. Hon som aldrig deltog. Men som var snäll. Tror jag. Som hade långt tunt hår och bruna snälla ögon. Jag minns att jag var hemma hos henne en gång. Kanske var det flera gånger. Men den gången var hon ensam hemma. Jag minns doften i köket. Hon kokade snabbmakaroner. Vi var väl hungriga. Säkert skitiga. Det var sommar i mitt minne. Vi hade väl dragit omkring ute och lekt. Och hamnat hemma hos henne. Där ingen var hemma. Och kommit på att vi var hungriga. Hon var så nöjd när hon serverade snabbmakaronerna. Med smör och socker.

övertyga mig inte om något annat

2010-08-26T09:31:00.008+02:00

Jag ska gå på bio. Snart. Och se den här. Jag vet att jag kommer må så jävla dåligt. Jag vet att jag kommer må illa. Men jag måste. Jag blir så ända in i märgen illa berörd av det här förbannade krigandet. Lösa konflikter med vapen. Jag tror inte på det. Ni kan vara hur övertygande ni vill. Ni får sätta blå baskrar på deras huvuden, men jag ser bara vapnen. Minns dagen jag sa till min son att det aldrig kommer blir krig här. Han som drömt under natten att en bomb skadat ena lillasystern. Hur jag sedan berättade det för väninnan. Hon vars mamma också sa så när hon var liten. Hon som sedan, som ung kvinna, satt i mörkret och skakade av skräck. Som hörde soldaterna tåga in i staden. I natten. Skrålande att de kom för att våldta. Våldta kvinnor som hon. Jag sa till henne att jag visste hur fel det var att lova, men att jag var tvungen. Jag måste invagga mina barn i tron att människan är god. De måste bli starka och klara att världen ser ut på ett helt annat vis när man fått vuxenögonen och vuxeninsikten.

Varför ska män i krig våldta kvinnor? Köpa horor. Ta horor. Äga. Dominera. Förnedra. I grupp. Stoltserande. Vad är det för mörka drifter som väcks i de där sammanhangen? När det anses ok att döda. När det är accepterat att gå över gränser verkligeheten inte vill kännas vid. När människor bara är kroppar.

Klicka dig vidare och titta på trailern. Titta på deras ögon. Vad gör kriget? Vad är gott?

Nej. Jag måste sluta nu. Jag har haft en rolig morgon med mina barn. Vi har dansat till tramsig fransk dänga. Fnittrat hysteriskt. Elsa har headbangat och trutat med munnen som hon gör när hon tycker livet är grejt. Malva lite vickvickande på rumpan på egen hand. Med gungande knän och lite lugnare stajl. Gustav leende men inte riktigt med. Lite för stor plötsligt.

Klämmer in ännu en länk. Till kulturbloggen. Som skriver om Armadillo. Och om krig.

in my dreams

2010-08-24T11:02:00.001+02:00

Äh. Jag kan inte låta bli. Drömde ju om Zlatan i natt. Nä nä nä. Inte en SÅDAN dröm. Heller! Vi bodde på samma hotell. Ingen aning om vad jag gjorde där (Karlstad?) eller vad han gjorde där (KARLSTAD?!). Vi pratade och han var så himla trevlig. Och så köade vi i samma matbespisning. Ni vet, typ skolköksmat. Han lassade på. Inte ett ord om att det inte såg gott ut. Manligt. Avskyr folk som dissar mat högt så andra hör. Vilja verka viktig. Men. Bara ett billigt och plumpt sätt att avslöja sin egen osäkerhet.

Men Zlatan, han var en rejäl kille han.

Synd med Milan. Synd med Italien.

Nåväl.

Tegenaria atrica

2010-08-24T10:22:00.000+02:00

Inte för att jag klagar, men de där monsterspindlarna från förra sommaren. Var håller de hus? Har nu googlat och fått veta mer om dem. De heter Stor Husspindel och kan ha nästan två centimeter lång kropp. Och så dubbelt så långa ben på det. Förra sommaren hade vi hur många som helst här hemma. Minns särskilt en sen kväll när jag och maken satt i varsin soffa i vardagsrummet. Han ryckte till. Tyckte sig ha sett en mus i ögonvrån. Men... Det var bara en "liten" snabb spindelrackare som hade bråttom längs en golvlist. Femtio centimeter i sekunden kan de springa om det skulle behövas.

Vill man se en liten film när en av dem äter en fluga kan man kolla här.

Uppdatering: Läst lite mer om dem. Tydligen är det så här års de går inomhus. Bara att vänta då. Baka lite bullar att plocka fram ur frysen?

min mest hängivne follower?

2010-08-23T13:30:00.000+02:00

Stackars Alex Schulman. Han följer mig slaviskt. Han tror allt jag skriver. Vadå? Vadå? Jo. Detta. Kolla gula rutan. Brad Pitt. Fattar ni ingenting? Läs det här och det här. Kanske måste man även läsa kommentarerna för att förstå (eller så är det just då förvirringen blir total).

Alex, Alex... Ibland skojar jag. Tro inte allt, raring.

Och - du är bra! Ja. Nästan lika bra som jag.

Du tar dig, gosse!

tårta?

2010-08-23T09:45:00.001+02:00

Ett år har gått. Jag var så glad. Det var så mycket enklare här än där. Ett år. Jag hinner ändra mig, tröttna, lacka till och vara nöjd så väldigt många gånger. Blir aldrig nöjd med utseendet. Varför går inte alla färger att få till? Jag är så okunnig på sådant. Skulle behöva hjälp. Men vet ju att även om jag får det precis så fint som jag vill ha det kommer jag tröttna. Rastösheten. Drivet. Det som gör mig frustrerad och det som för mig framåt. Sätter mig på stolen. Får mig att hamra ner orden. Det ni saknar och slipper som undrar varför i hela världen just jag gör det. Gör just det. Som att man tror man är något om man skriver i en blogg. Jag tycker lite synd om er. Jag njuter. Jag har kul. Jag är ilsken. Jag lever.

Ni är en långsamt växande läsarskara. Kända och okända. Vissa i smyg. Låtsas inte om. Jag välkomnar er allihop. Även smygisarna. Jag ser och högaktar er. För att ni är här. Ibland kommentarer. Trots att det är krångligt. För vissa fortfarande omöjligt. Tanken igen att kanske byta plats. Igen. Eller så stannar jag.

en dag till

2010-08-23T09:16:00.001+02:00

Ångest luktar. Det luktar tungt. Det luktar hopplöshet. Oändlig hopplöshet. Av syra. Genomsyrad är du. Avskalad. Marriden. Ingen tillflyktsort. Inlåst. Den långa korridoren. Alla som går. Fram och tillbaka. Någon stannar. Du sitter står vankar vandrar. Nära ytterdörren. Sedd av alla. Någon stannar. Ett vänligt ansikte. Frågar hur det är. Om du varit ute idag. Det är så fint väder. Du svarar något. Svarar vad som helst. Du hör skratten. Du lyssnar inte. Ser genom fönstret till expeditionen. Ser ett stressat ansikte vid en dataskärm. Hon ser upp, snabbt. Du hinner se det dåliga samvetet. Det som sköljer över henne när hon ser dig. Skratten längre bort. Nytt ansikte. Frågar om du vill gå ut senare. Att frisk luft kommer göra dig gott. Du svarar inte. Känslan av att förintas. Nakenheten. Hudlösheten. Frågor. Samtal i korridoren. Du stirrar på luckan till brandskåpet. Försöker se ut som du lyssnar. Försöker stå ut. Hör dörren till medicinrummet slå igen. Stesolid. Hon försvinner innan du druckit upp vattnet. Du vet inte vart du ska slänga muggarna av plast. Skratten. Du går mot skratten. Men vänder.

Enligt en språkkunnig människa på radio använder vi svenskar ordet ångest på ett väldigt lättvindigt sätt jämfört med hur man gör i andra länder, på andra språk. Den som ska köpa nya jeans har jeansångest osv.

(utmaning: skriv om att vara hudlös)

smygrökning? nja...

2010-08-20T15:32:00.001+02:00

I morgon kommer hela familjen till sta'n. Det är Bernadottejubileum. Det ska dineras och de ska sova över på Slottet. Det är upptrissat. Lokala morgonblaskan bjuder på Youtubefavoriter. Den här hade jag missat. Det är tydligen icke comme il faut med rökande monarker. Stackars lille Tjabo. Kunde du inte bara fått födas i vilken familj som helst och göra vad du ville? Vi ses inte imorgon. Och förmodligen ingen annan dag heller...

trams

2010-08-20T11:24:00.111+02:00

Till min lättnad har jag sett att många haft problem med att skriva om trams. Eller. Det fick mig att känna mig mindre värdelös i alla fall. Tänkte jag skulle vara lite på och haka på utmaningarna, men gick stenhårt in i väggen direkt. Gjorde det bästa man kan göra. Kollade bra bloggar. Och kom på det. Daniel har en jättepoäng. Det är en svart fläck på svenska litteraturhimlen. Den fläcken stavas litteratur för de minsta. Där kan man tydligen fara fram och producera vilken skit som helst. Det är stavfel (oftast massöversatta utländska böcker) och det är sakfel och det är korkbolligheter i största allmänhet. Vill ni ha exempel?

Vi börjar med pekboken om djur. Det här är en flodhäst.

Och här kommer en till?!

Det var en bok det. Den är utländsk, tryckt i Kina och någon hade nog bråttom att få ut den till jul eller nå't.

Nästa exempel är helsvenskt. "Max Boll" av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Den är inte feltryckt. Den är feltänkt. Eller. Hur tänkte ni? Är det så här vi lära våra barn att prata? Är detta bra svenska?

Tyvärr muckar bloggen och vill inte lägga ut bilder rättvända idag. Men det är sida upp sida ner med liknande uttryck. "Kissen snäll. Kissen vill leka bollen". Jag vägrar läsa så. Varför skulle jag?

Det sista exemplet innehåller inga direkta sakfel. Det är en pekbok det med. Barnen har älskat den. Den är förmodligen utländsk (min gissning är Storbritannien på 80talet) och i så dåligt skick efter all läsning att fram- och baksida inte längre finns. Vikten har lagts vid färger tror jag. Inget barn fött de senaste tjugo åren har sett dessa föremål i verkligheten. Men färger, det lär de sig som sagt.

Tänk att komma in i ett hem där de där prylarna finns på riktigt...

(utmaning: Skriv om trams)

vem är en hjälte? vad är intressant? vem vill veta? vad?

2010-08-19T16:05:00.001+02:00

Såg på någon av snaskblaskornas löpsedlar att det släpps en bok om vad som hände bakom kulisserna under sommarens stora bröllop. Och så läste jag just detta. Skärp er nu medborgare!

plötsligt bara finns funktionen där och jag vet hur man får in filmsnuttar - magi? feberyra?

2010-08-19T13:51:00.002+02:00

Nu är det ju längesedan, men... Coolt var det. Och snabba var de. Och vann gjorde ju "fel" snubbe. Det var maxat!

varm

2010-08-19T11:19:00.004+02:00

Igår klockan fyra på eftermiddagen stod vi på skolgården. Fritidsinskolning avklarad. Nu var det dags att börja. Förskoleklass/lekis/nollan. Fast Gustav blir apsur om någon vågar påstå att han inte börjar skolan. Och. Ok ok ok. Jag fattar inte riktigt heller glidningen. Han är i skolans lokaler. Vi tjafsar inte. Det var en massa stationer med grejer kidsen fick prova på. Det var jätteskoj. Man kunde köpa korv med bröd. Gustav klämde fyra(!). Han älskade panget när kokkorven sprack mellan tänderna. Har han aldrig fått kokkorv? Det var fint väder, varmt. Jag gjorde mitt bästa att hänga med i hans tempo. Svettades. Kände mig lite yr. som jag kan göra i folksamlingar. Svajig. Det svaga halsontet blev värre men ignorerades. Inte tid! Svettades mera. Kom hem. Helt slut. Lade barn medan make klippte gräs. Höll mig med nöd och näppe vaken. Slumrade på soffan när de somnat. Släpade mig ner och meddelade att nu skulle det sovas för frun. Kollade feber innan. 38,4. Alvedon intogs. Ringde jobbet. Extrafilt med. Sömn.

I morse som stenad. Kändes inte att jag sovit tio timmar. Fixade med Gustavs förstariktigadagenfix. Kramade några extra gånger. Var snäll tillbaka fast han var nervösstursk och uppstudsig. Vinkade av min familj. Tillbaka till sängen. Sömn. Sedan lite läsa. Nu. Stökigt hem. Orkar inte se sådant. Kan inte koppla av när jag vet. Det mal i mig även i sömnen. Stöket. Orkar inte städa heller. Kanske lite undanplock bara. Snart.

"Mamma! Man får spela golf!" överlycklig son lyssnade spänt när farbrorn hjälpte med grepp. Ändrade genast grepp och satte tre puttar av tre i svåra hålet. Farbrorn tittade häpet på mig. "Han vill börja med golf" sa jag. Han nickade och log. synd bara att inte en enda av golfklubbarna svarat på min mailförfrågan om nybörjarkurs för sexåring finnes. Man kan ju svara ja eller nej. Eller jag vet inte.

Varm i kläderna redan?

Uppdatering: Hittat skrivpuff och tänkt att den kanske kan komma till pass någon gång. Få fart på fantasi och väcka saker. Tänkte för ett ögonblick att kanske idag rent av? Och så har jag redan klarat dagens utmaning! eller. Har jag ju inte alls eftersom det var ordning och inte oordning det skulle vara. Men. Så så. Inte bråka på mig. Ska nog lägga mig en stund nu. Orkar inte sitta upp.

alors on dance

2010-08-17T13:18:00.000+02:00

Men vänta här nu va'! Ok. Vi hade fest. Ok, vi hade datorn uppe. Spelade musik. Det var fritt fram att byta låtar. Men VEM har lagt till Gyllene Tider i min Spotify? Och Kent. KENT! Men WTF! Och så Michael Jackson som slutkläm. Ok. Jag vet. Vi ska älska honom för han har dött. Men jag rådiggade inte innan och kommer inte rådigga nu heller. Och det jag inte rådiggar behöver jag inte som playlist i Spotify.

Ett litet tips: Man kan spela musik i Spotify utan att skapa playlist. Om man inte vill driva med värdinnan och Spotifyinnehaverskan förstås. Och det kan ju löna sig...

ja, ja...

2010-08-17T12:17:00.000+02:00

Är det laddar jag gör så vill jag aldrig mer ladda. Jag är trött. Jag har ont i ryggen. Jag har ont i halsen. Jag hade ont i huvudet förut, nu har jag mer ont i nacken någonstans. Jag är grinig och svettas lite. Ett regnväder hänger i luften och jag ger mig fanken på att det kommer spöregna när jag cyklar till jobbet. Som sig bör. Vadå "låter negativ"?! Tss.

Malva håller ut. Steppar upp ur sin säng så fort hon anar att förälder utanför dörren flyttat sig en centimeter bort. Skulle man vara inne hos henne somnade hon säkert på fem röda. Hon är trött som ett litet lik när hon lägger sig. Men liket lever. Elsa sköter sig bättre och bättre. Det går längre och längre stunder innan även hon kommer trippande och blir degraderad till spjälis. Vansinnigt irriterande tycker hon. Fräser långa ramsor som ska sändas till soc, BO och justitiedepartementet. Sedan glömmer hon allt det där och sjunger ett tag i stället. Innan hon däckar och börjar snarka.

Dagis och fritids är igång. Barn avlämnade. Korta dagar så här i början. Som sig bör efter åtta veckors sommarlov. Kan jag också, chefen?...

I fredags gick make och son till frissan. Gustav som sparat länge skulle få de vackra lockarna till en frisyr, men de skulle sparas så långt det var möjligt. Han kom hem med kortare än kortast. Tyckte mamman och drog efter andan. Han hade gjort en helomvändning i stolen. Uppe på skallen är det inte superkort, men vid öronen och i nacken. Mamman fäller små hemliga tårar och tänker inte låta denne pojk klippa sig utan mig mera. De där lockarna... Han kunde ju inte ha lång lugg så klart, men lite lockar... Fast. Han är vansinnigt söt i sin nya frisyr också. Det ska medges. Stilig. Han var lagon stilig när han kom från frissan. Bett om svart färgspray och såg ut som en deppig synthare. Elsa höll på att få slag när hon såg honom. Stirrade tyst. Malva märkte ingen skillnad verkade det som.

Nä. Nu må jag få mig något i magen. Laisa med blodsockerfallstendenser är ingen skön figur precis. Och så måste jag begrunda veckoschemat våra festgäster ordnat.

och festen hade knappt börjat...

2010-08-16T10:23:00.001+02:00

Vi måste ju bara skicka en bild med dill och DiLevaklänning till Ira! Ja! Det måste vi! Vilken jättebra idé! Alla idéer är ju så bra när man har roliga människor omkring sig och humöret är på topp. Dagen efter undrar jag hur den där bilden "vi" skickade såg ut egentligen?... Meh! Finnen! (Nu har jag snart slut på utropstecken). Att den är så suddig är i alla fall inte mitt fel. Men. Att dubbelhakan är bredare än bysten (ett så fantastiskt konservativt och tanttöntigt ord att man viker sig). Att jag har axlarna i höjd med taknock (stressad över paj som aldrig ville bli varm) och att DiLevaklänningen ju knappt fick vara med (vilket kanske ändå är bra för mitt fortsatta självförtroendes skull - då hade väl alla andra skavanker förts fram i ljuset de också). Det skiter vi. Jag var precis så glad som det ser ut. Jag duger. Och hade en tôppenkväll.

Varför tänkte jag klättra upp bland kräftorna, finnen?